Det var i Paris, på en tillställning hos den svensknorske militärattachén, som bankmannen, politikern och filantropen Knut Agathon Wallenberg träffade den operastuderande norskan Alice Olga Constance Nickelsen. Tycke måste ha uppstått från början då paret gifte sig redan samma höst i Oslo.

Under åren som följde lyckades paret samla på sig en stor förmögenhet och donerade ansenliga summor till olika byggnads- och utvecklingsprojekt i det svenska samhället. För att organisera sitt stöd valde paret Wallenberg 1917 att bilda en stiftelse. Bakgrunden var ett tungt år för Knut Wallenberg som agerat utrikesminister under det första världskriget. Under slutet av 1917 var den 65-åriga Wallenberg sjuk och paret, som inte hade några egna barn började fundera på vad som skulle hända med deras ansenliga förmögenhet när de inte fanns längre. Grundplåten bestod då av aktier i SEB och Investor till ett värde av 20 miljoner kronor, 593 miljoner kronor i dagens penningvärde. Från 1928 står det i stiftelsens stadgar att man ska främja vetenskaplig forskning och utbildning av landsgagnelig innebörd.

Fram till år 2016 delade stiftelsen ut anslag på cirka 24 miljarder kronor, men trots har har tillgångarna genom framgångsrik kapitalförvaltning efter 100 år växt till 90 miljarder kronor.

För att fira stiftelsens 100 år kommer nu boken som hedrar grundarparet: Knut och Alice Wallenbergs stiftelse 100 år av stöd till excellent svensk forskning och utbildning. Boken hedrar inte bara minnet av Knut och Alice Wallenberg, utan beskriver även den utveckling Stiftelsen haft under de första hundra åren, både vad gäller anslagens utveckling och tillgångarnas. Boken belyser även verksamheten i dag och i den direkta framtiden genom reportage om de forskare och forskargrupper som stötts under de senaste 25 åren.