När plockgodiset (nästan) blev börsvara
VISA BILDTEXT
Alla bilder kommer från Candyking Holding AB:s arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

FÖRETAGEN AV: Eva Häggmark 2017-04-07

När plockgodiset (nästan) blev börsvara

Candykings historia börjar 1980 då den 24-årige entreprenören Christer Forsman bestämde sig för att testa att sälja lösgodis manuellt från ett tombolastånd utanför Vivo hallen i Alby. 33 framgångsrika år senare skulle företaget börsnoteras – men dagen innan introduktionen stoppas den av ägaren.

Artikeln publicerades i vår tidskrift Företagshistoria nr 1 2017.

Prenumerera på tidskriften Företagshistoria!

Christer Forsman hade fått idén om att sälja varor i lösvikt några år tidigare när han arbetade som försäljningschef på ett företag som sålde foder och tillbehör till sällskapsdjur. Så han snickrade ihop ett tombolastånd som han målade och dekorerade med rödvita markiser och satte i gång. Han åkte runt tillsammans med frun, Anette Forsman, och försäljningen ökade hela tiden.

År 1984 började Christer Forsman sälja lösgodis på Vivo Daglivs som låg mittemot hans fruktaffär Bananas på S:t Eriksgatan i Stockholm. I Vivo-butiken såldes ungefär 200–300 kilo av Christer Forsmans godis i veckan, redan från start. Detta gjorde att han vågade satsa på att etablera sig i nästa butik, som låg på Hornsgatan på Södermalm.

Godiskungen. Christer Forsman hade en idé om att sälja godis i lösvikt. Den idén kom att revolutionera svensk godisförsäljning i butik. Källa: Candyking.

I början jobbade Christer Forsman i princip dygnet runt.

– När man startar ett sånt här företag måste man satsa allt, annars går det inte. Jag var tvungen att sluta jobba själv. Vi hade många hundår då jobbet tog all tid. Hela familjen levde hela tiden tillsammans med ”Karamellen”. Det var familjen, säger Anette Forsman om de första åren.

Men samtidigt som affärerna gick bra började det komma in anmälningar till Livsmedelsverket om att det såldes godis i lösvikt i affärer. Var det verkligen tillåtet att sälja godis som kunden plockade själv?

Christer Forsman var en driven entreprenör med egen stil och som ibland pratade innan han tänkte. Han fick ständigt nya idéer. När han var på besök på B&W i Bromma såg han att de sålde blomsterlökar i stora pappkartonger. Det gav honom idén att ställa upp kampanjpallar i affärerna inför olika högtider. De testade vid påsk ett år; greppet visade sig vara ett smart drag och volymerna ökade.

VÄCKTE ONT BLOD
Men samtidigt som affärerna gick bra började det komma in anmälningar till Livsmedelsverket om att det såldes godis i lösvikt i affärer. Var det verkligen tillåtet att sälja godis som kunden plockade själv?

Livsmedelsverket konstaterade 1985 att självplock av godis var tillåtet – men bara om produkterna var hygieniskt placerade, att konfektyren låg i separata behållare och bara fick plockas med en slev eller skopa. Nu fick godisförsäljningen ett snabbt uppsving.

Hur kan vi förstå vinst?

Christer Forsman bildade tillsammans med sin far och bror Karamellgrossisten HB 1984. Startkapitalet var på 15 000 kronor som Christer själv satsade. Karamellgrossisten etablerade sig nu i rask takt i affärer runt om i Stockholm, och försäljningen låg på cirka 100 kilo per vecka och butik. Vid den här tiden utgjorde försäljningen av lösviktsgodis 3–5 procent av den totala konfektyrmarknaden, vilket kan jämföras med år 2000 då den utgjorde cirka 30 procent. 2012 var andelen 29–31 procent i volym mätt.

Glada gubbar. Ett av Karamellgrossistens kännetecken var påsar med glada godisfigurer på. Grundaren Christer Forsmans favorit i sortimentet var vita sockerbitar, och man kunde ofta se spår av dem i hans mungipor. Källa: Candyking.

SNABB TILLVÄXT
Christer Forsman var långt ifrån ensam om att sälja godis i lösvikt i mitten av 1980-talet. Brottaren Frank Andersson startade till exempel företaget Franks Candymix. Planen var att erövra godissugna konsumenter i Sverige, Norge och USA. Men med 13:90 per hekto var det nästan dubbelt så dyrt som Karamellgrossistens. På tio år, 1984–1994, gick Karamellgrossisten från en årsomsättning på 700 000 kronor till 150 miljoner kronor. Och under samma tid hade den svenska godiskonsumtionen ökat med nästan två kilo per person och år, från 9,8 kilo till 11,5.

Men Christer Forsman började tvivla på att han hade mer att ge. År 1995 tillsattes för första gången en professionell styrelse med bland andra svenska McDonald’s grundare Paul Lederhausen. Syftet var att få in nya, friska idéer. Vid samma tid bytte företaget namn till Karamellkungen. Christer Forsman var en rastlös själ och han ville utanför Sveriges gränser. Han breddade verksamheten till Norge, Finland och några östländer.

Lösviktsgodiset förändrade den svenska påsken

Man hade även återförsäljare i USA under en period, men någon halkade på en godisbit och stämde dem, så det fungerade inte. Trots framgångarna och expansionen började Christer Forsman längta efter att tillbringa mer tid med sina tre barn. År 1997 bestämde han sig för att sälja till finska Fazer.

– Han gillade verkligen Fazer som koncern och kände att de skulle kunna ge Karamellkungen det som behövdes för att fortsätta utvecklas. Dessutom gillade han deras choklad, berättar Anette Forsman.

FRÅN GODIS TILL GOCART
Nina Westerberg, vd för Candyking i Finland mellan 2003 och 2015, upplever att Fazers köp var en viktig del i Candykings historia:

– Candyking hade glimten i ögat, var ett flexibelt och innovativt bolag, medan Fazer var ett bolag med processer, kvalitetskontroll och struktur i organisationen. Man hade mycket att lära av varandra, säger hon.

Efter Fazer-affären 1997 började Christer Forsman renodla sitt stora intresse för gokart och startade hyrkartfirman Racetown. Men han stannade kvar som styrelseledamot och hjälpte till att bygga upp företaget till en nordisk godisjätte fram till oktober 2001, då han omkom i en olycka på Linateflygplatsen i Milano.

När Fazer köpte Karamellkungen 1997 omsatte företaget 27 miljoner euro och hade 150 medarbetare. Elva år senare var samma bolag, Candyking, ett starkt varumärke som omsatte 150 miljoner euro och hade 800 medarbetare.

År 1995 byter Karamall Grossisten namn till Karamellkungen. Källa: Candyking.

Trots det valde Fazer att sälja till Accent Equity. Vid försäljningen hade Candyking/Karamellkungen över 8 000 försäljningsställen och sålde lösgodis i butiker, på biografer och stormarknader i Norden, Storbritannien och Baltikum. Bara i Sverige sålde man 48 000 ton lösgodis, fördelat på över 3 000 försäljningsställen. Efter ett par år på marknaden började uppstickaren Godisprinsen, som startats av Dani Evanoff, att erövra allt större del av lösgodismarknaden. Bland annat skrev prinsen avtal med flera Icabutiker, Karamellkungens trognaste kund, och företaget började bli ett reellt hot för Karamellkungen. Namnet Godisprinsen var taget för att reta Karamellkungen, företaget hade en snarlik logotyp och kallade sig dessutom ”tronföljaren”. Men hösten 2008 köpte Candyking upp Godisprinsen och Dani Evanoff gick in i bolagsledningen.

Men dagen före börspremiären vinstvarnade företaget, vilket är unikt, och börsintroduktionen sköts upp

BÖRSINTRODUKTION KOM AV SIG
År 2013 var det dags att introducera godisföretaget på börsen. Nu skulle det svenska lösgodiset ut i ännu fler europeiska länder, enligt vd David von Laskowski, och aktien blev övertecknad redan första dagen. Med börsintroduktionen förväntades också bolagets skuldsättning minska. Tidningen Dagens industri hade granskat företagets årsredovisningar och kommit fram till att bolagets höga förluster till stora delar berodde på bokföringsmässiga operationer som lett till att Candyking kunnat minimera sin bolagsskatt.

När plastpengarna kom till Sverige

Men dagen före börspremiären vinstvarnade företaget, vilket är unikt, och börsintroduktionen sköts upp från den 12 till den 16 december. Anledningen var enligt ett pressmeddelande ogynnsam valutautveckling och fabriksbränder hos två av företagets leverantörer, något som väntades sänka resultatet. Vd David von Laskowski var inte anträffbar när pressmeddelandet släpptes, vilket retade många.

Candyking uppgav att bränderna inträffat redan i oktober samma år men att de negativa effekterna hade förvärrats sedan dess. Bränderna nämndes inte i börsintroduktionsprospektet som publicerades den 28 november, trots att produktionsbortfallet var känt redan i oktober, åtminstone för en av de två leverantörer som Candyking hänvisade till, västgötska Totte Gott.

Ny identitet. Den nya Candykinglogotypen och grafiska profilen kom 2006. Källa: Candyking.

Fiaskot var ett faktum. David von Laskowski avgick kort därefter. Han är idag vd för ett företag som säljer sallad i lösvikt. Sommaren 2016 tillträdde den tidigare konkurrenten Dani Evanoff som koncernchef för Candyking. I november samma år blev det klart att han köper bolaget.

Prenumerera på tidskriften Företagshistoria!

Godiskonsumtionen i Sverige

Svenskarna äter cirka 18 kilo godis per person och år. Plockgodiset står för runt en tredjedel av den totala godiskonsumtionen i Sverige. Svenskar äter mest lösviktsgodis i världen och skärtorsdagen är den största försäljningsdagen i matvarubutikerna. Lösgodis är även populärt i Finland och Norge, men inte i Danmark.