När en tysk patrullbåt närmade sig färjan på väg från tyska Warnemünde till danska Gedser hösten 1939 gömde sig de båda männen från Betongindustri AB i en ventilationstrumma. Inte att undra på. De hade med ganska hårdhänta metoder tagit reda på det mesta om den nya så kallade strängbetongen av en Herr Heuer, vars firma i Hamburg ägde det eftertraktade patentet.

– Jag undrar hur många lika spännande reseberättelser som skrivs till företagsstyrelser i dag, säger arkivarien Anna Zeuthen om sitt arkivfynd – en reserapport.

Här möter vi hur krigets ännu okända faror påverkar de båda utsända ingenjörerna Bjuggren och Blomquist. Syftet med resan är att köpa in licensen för att tillverka strängbetong. Resan beslutas under 1939 och ska egentligen genomföras under augusti. Men från den tyske tillverkaren Heuer kommer vädjanden om att skjuta upp besöket, gång på gång. Kriget hinner bryta ut innan turen till Hamburg äntligen blir av i oktober.

Redan på färjan till Köpenhamn möter de den bistra verkligheten – ett minfält är utlagt för att skydda den danska huvudstaden. Vid gränsen till Tyskland tilldelas de ransoneringskort, och från och med nu är tåg, hotell, gator och anläggningar mörklagda nattetid.

När de ska ta reda på om strängbetong duger något till tar de, med sina egna ord, till ”tredje graden” och hemsöker Herr Heuer med intensiva frågebombardemang för att mjuka upp honom. De lurar av honom tyska Wehrmachts användningsområden för produkten, från stridsvagnshinder till transportpråmar, och avfärdar hans leveranssvårigheter som svepskäl. Det var nog inte utan anledning de gömde sig när patrullbåten kom.