Ericsson är telekomjätten som under 140 år har präglat Sverige och svenskarna. Här är bilderna och berättelsen om sagolik framgång till dagens dramatik där tusentals jobb står på spel. Företagets historiska arkiv finns hos Centrum för Näringslivshistoria var i från följande bildkavalkad, berättad av Krister Hillerud, är hämtad.
Artikeln publicerades först på SvD Näringsliv.
Allt började mycket blygsamt för 140 år sedan, i ett litet kök på Drottninggatan 15 i Stockholm. Lars Magnus Ericsson hade startat firma, en finmekanisk verkstad som reparerade till exempel telegrafer, som han tidigare hade jobbat med.
Telefonen var ännu inte presenterad i Sverige när Ericsson drog igång sin lilla verkstad. Ganska snabbt flyttade Ericsson till Jakobsbergsgatan och därifrån till Biblioteksgatan där LM Ericsson låg i flera år fram till 1883. Banbrytande blev att en kund 1878 kom in med en trasig Bell-telefon, som Ericsson studerade och reparerade. Lite senare samma år kom hans egna telefoner, först väldigt snarlika Bell’s telefoner. Men han förbättrade Ericssons telefoner som blev kända som minst lika bra.
1878 var också året då Lars Magnus gifte sig med Hilda Simonsson, då endast 17 år gammal. Hon blev viktig i företaget. När Lars Magnus gjorde långa utlandsresor höll de kontakt genom flitigt brevskrivande och Hilda agerade som platschef i Stockholm.
Expansionen låg om hörnet. 1881 fick Lars Magnus Ericsson en order att bygga en stor telefonanläggning i Gävle, ett genombrott som visade att han kunde leverera hela system.
Snart fick också LM Ericsson order från det 1883 nybildade Stockholms allmänna telefonaktiebolag där Henrik Thore Cedergren sedan blev partner till Lars Magnus Ericsson: De hade varsin firma, men Cedergren stod för drift och Ericsson för hårdvara fram till 1896.
Stockholms allmänna telefonaktiebolag nekades att köpa telefoner av Bell-bolaget som också var operatör, vilket spelade Ericsson i händerna.
1900 blev ett avgörande år: Cedergren vann en koncession för telefondrift i både Warszawa och Moskva med Ericsson som leverantör. För att klara leveransen var Cedergren tvungen att gå till Ericsson. I och med detta tog Ericsson över Cedergrens fabrik i Stockholm, och det var åter harmoni mellan bolagen. Ericsson var alltså tidigt internationellt.
Affärerna var så stora att de kan kallas globala. Faktum är att Ericsson fanns redan på 1890-talet i Australien och Sydafrika.
1900 blev också året då Lars Magnus bestämde sig för att lämna sitt verk. Efter några år hade han också sålt alla sina aktier i bolaget.
Att vara global innebar också risker. Ericsson hade produktion i en fabrik i S:t Petersburg, förutom de stora driftsbolaget i Moskva, när ett kraftigt avbräck kom med ryska revolutionen. Alltihop förstatligades när tsarens störtas och Sovjet tar vid.
Trots tidens oroligheter fortsatte expansionen mer lyckosamt i andra länder, som i Mexiko och Argentina där man också etablerade sig redan på tidigt 1900-tal.
Under 30-talet får Ericsson en bredare verksamhet. Man är stora inte bara på telefoner, utan även på sådant som stämpelklockor till fabrikerna, brandlarm och lås. En period är man även telefonoperatör, eftersom driftsbolaget har fusionerats.
I Sverige växer Ericsson till ett närmast ikoniskt företag. Efter några decenniers pionjärtid med 500 anställda på nedre Norrmalm, fortsätter expansionen allt snabbare. Under 1920-talet har Ericsson sin tyngdpunkt på Tulegatan, som dock blir för litet. Man köper mark i Midsommarkransen där expansionen fortsätter från 30-talet och framåt. Med extrem efterfråga globalt, satsar Ericsson även på fabriker i Gröndal, Ulvsunda och på Kungsholmen.
Fram till Andra världskriget var Ericsson Stockholmscentrerat. Vid krigets slut jobbade cirka 5 000 hos Ericsson, främst vid Midsommarkransen och i Älvsjö. Men snart spreds Ericsson över hela landet.
I Blekinge satsade man. 1947 började telefoner monteras i Karlskrona, i Tobaksmonopolets gamla lokaler. Här gjordes också Cobra-telefonerna fram till 1982, eller Ericofonen som den också heter. 1974 jobbade som mest 3 500 anställda hos Ericsson på flera fabriker i Blekinge.
Det blev svensk glesbygdspolitik att förmå Ericsson att satsa runt om i landet. På 1960-talet gavs stöd för etablering i till exempel Norrbotten. Satsningar med statsstöd blev det också i Gränna, Kalmar och Mölndal. På bara åtta år öppnades hela tolv nya fabriker runt om i landet: Olofström, Visby, Ronneby, Norrköping, Kristianstad, Ingelsta, Oskarshamn, och Vedeby i sydöstra Sverige, samt Delsbo, Östersund, Hudiksvall och Piteå norrut.
Ericsson är bara ett av många bolag som gör Sverige till ekonomisk stormakt. Det råder optimism. Ericsson har teknisk medvind. Man prövar digitala växelsystem redan på 1960-talet, men det dröjer tills AXE-systemet lanseras 1976 för nästa stora genombrott. AXE blir ett helt avgörande tekniskt framsteg som tar Ericsson vidare mot dagens telefoni.
Det är först 1981 som mobiltelefoni kan kommersialiseras, även om funktionen fanns redan på 1950-talet. Tack vare att AXE lett Ericsson vidare mot NMT, Nordisk Mobil Telefoni, är Ericsson pionjär. Först testar man kommersiell NMT i Saudiarabien, innan den lanseras på hemmamarknaden.
I början av 1990-talet blir mobiltelefonen en viktig konsumentvara och Ericsson är ledande när GSM-eran står för dörren. Ericsson har fördelen av att vara först. Fortfarande 1994 är man störst i världen på mobiltelefoni. Men man får snart problem med andra aktörer, inte minst Nokia som har andra utföranden.
Vid millennieskiftet dräneras mobilmarknaden på pengar. Länder har satt i system att auktionera ut licenser på 3G-nätet, annars tillåts inte operatörerna att ha verksamhet. Det blir så dyrt för operatörerna att köpa in sig på 3G-marknaden att de inte kan köpa lika mycket tjänster av systemleverantörer som Ericsson. Plötsligt får Ericsson färre beställningar, hamnar i kris och måste halvera bolaget. IT-krisen strör mer salt i såren. Ericsson går från globalt cirka 110 000 anställda till hälften så många. Vd Kurt Hellström hamnar i skottlinjen. Samarbete med Sony ska rädda mobiltelefonerna.
Fabriken i Östersund där nära 1 000 anställda jobbade som mest, är en av många som Ericsson gör sig av med i början av 2000-talet. Det är nya, hårda tider. Men många fortsätter att minnas ett Ericsson som faktiskt hade trefjärdedelar av sin produktion på en mängd olika platser i Sverige, alltså långt ifrån bara i Stockholm eller de ännu kvarvarande fabrikerna i Göteborgsområdet och Kumla.
Med Carl-Henric Svanberg som ny vd 2003 markeras en förändring i Ericssons historia. Den globala koncernen vänder uppåt igen, genom många uppköp. Tidigare har Ericsson inte köpt så många bolag, medan man nu börjar göra strategiska förvärv för att växa. Till exempel köps det brittiska Marconi 2005 och snart följer Redback Networks.
Expansionen fortsätter även när Hans Vestberg blir vd 2010. Till exempel med Telcordia 2011. Uppköp och samarbeten är inte alltid stora, men anses ge Ericsson växtkraft. Ericsson uppger själva att köp av andra företag är en del av strategin.
Enligt Vestberg måste Ericsson nu gå mot nästa fas, ”som är driven av 5G, IoT (Internet of Things, reds anm) och molntjänster”.
Men Ericsson är inte lika tydligt som förr. Och Ericsson har inte levererat de resultat som börsen förväntar. I juli 2016 tvingas Vestberg bort från sin post. Samtidigt börjar ryktena gå om behov av stora nedskärningar i ett av Sveriges mest klassiska företag.
I år är det 140 år sedan Lars Magnus Ericsson startade sin firma. Hans företag är fortfarande ikoniskt i Sverige. Se bara på tavlan som visar Ericssons fabrik i Söderhamn. Fabriken fanns i över 50 år, mellan 1947 och 2000. Sinnebilden är fortfarande en bländande modernism som i kombination med svensk industripolitik styrde till synes säkra jobb och senaste teknik även till en liten norrländsk stad. Över 1 000 var anställda hos Ericsson i Söderhamn när fabriken för tillverkning av växlar, ringfunktioner och nummerskivor försvann.
Fortfarande har Ericsson totalt cirka 15 000 anställda i Sverige och totalt 115 000 över hela världen när kraftiga nedskärningar av allt att döma kommer att skriva ytterligare ny historia.
