Vid 1900-talets början var tjänstemännen en relativt ny grupp på i det svenska näringslivet. De var ingenjörer, ekonomier och sekreterare som behövdes när de industrierna och bruken växte i och med industrialiseringen och framväxten av snilleindustrier som Aga och Alfa Laval. Tjänstemännen blev en länk mellan ledning och arbetare.

På en kamratfest i ordenshuset på Munkforsbruk i Värmland 1906 hade tjänstemännen tillsammans med Uddeholms skogsbruk samlats för en kväll av festligheter och samtal. Frågan om pensioner fördes fram och vid slutet av kvällen hade man grundat en kommitté för att arbeta med pensionsfrågan.

I och med att tjänstemännen blev allt fler så började de även att organiserar sig. År 1909 grunda Svenska brukstjänstemannaföreningen det första fackförbundet för tjänstemän och året därpå 1910 bildar ett flertal branschorganisationer Sveriges industriförbund. Till skillnad från arbetarna valde tjänstemännens fackförbund och gå samma med arbetsgivarna för att lösa pensionsfrågan. År 1911 sätter SIF tillsammans med Sveriges Handelskamrar upp en kommitté för att arbeta fram ett förslag för lösning på pensionsfrågan. Till ordförande för kommittén valdes Knut Agaton Wallenberg, vd för Stockholms Enskilda Bank.

År 1916 hade kommittén nått ett beslut som även godkändes av SBF. För att hantera den kassa som skulle administrera pensionerna bildades Sveriges Privatanställdas Pensionskassa – SPP. För att starta kassan går Knut Agaton Wallenberg och ordföranden för Sveriges Handelskamrar Olof Söderberg i personlig borgen för ett lån på 100 000 kronor. Den 18 november samma år genomförs så det första konstituerade överstyrelsemötet i Börshuset i Stockholm. Den 24 mars 1917 godkänner Socialstyrelsen SPP:s verksamhet varför man brukar räkna det datumet som bolagets födelsedag.

Idén som man samlades kring var den oantastbara pensionen vilket innebar att pensionen var kopplad till arbetstagaren utan att arbetsgivaren kunde komma åt den. Om den försäkrade bytte arbetsplats så följde pensionen med och om den nya arbetsgivaren inte var ansluten till SPP så fanns de insparade premierna ändå kvar.

Se Alectas 100 år i bild

Föreningen Handarbetets Vänner blev den första passiva medlemmen – som föreningar och företag försäkrade av SPP kallades vid den här tiden. Den första personen – eller aktiva medlemmen – att få pension var den 26 år gamla mönsterritaren Agda Österberg. Hon kom senare att lämna HV och bli en framgångsrik textilkonstnär men fortsatte att få sin pension från SPP livet ut.

De första tre åren anslöt sig 88 företag och närmare 4000 arbetstagare till Sveriges Privatanställdas Pensionskassa. Bland annat anslöt sig stora bolag som Svenska Tobaksmonopolet AB och ASEA. För att förvalta de inbetalda pensionspremierna investerade bolaget i statsobligationer – vilket även var det enda tillåtna i och med lagen om försäkringsrörelse.

När inflation ersattes av deflation efter första världskriget fick SPP ett stort överskott när man sålde av högräntepapper med överskottet bildade man ett livbolag; Löntagarnas Livförsäkringsbolag. Det här uppskattades dock inte av de traditionella livbolagen som Thule och Flygia vilka gick samman och bildade Pensionsanstalten Sverige som erbjöd antastbara pensioner. Striden mellan SPP och livbolagen höll i sig fram till 1929 då SPP köpte upp Pensionsanstalten Sverige och lade ned sitt livbolag. För att visa att en förändring hade skett ändrade man betydelsen av SPP till Svenska Personal-pensionskassan.

Den stora förändringen efter detta sker 1956 då riksdagen röstar igenom en allmän tilläggspension. Nu fick alla oavsett om man var arbetare eller tjänsteman.Efter att ATP införts behövde privattjänstemännens pensionslösning göras som. Resultatet blev ITP-planen, Industrins tilläggspension. Alltfler anslöt sig till planen som slutligen kom att ingå i tjänstemännens kollektivavtal.

Efter Kreugerkraschen 1932 blev det nästa omöjligt att förvalta i statsobligationer och SPP satsade därför på fastigheter. Från 1952 till 1980 låg SPP under placeringsplikten vilket innebar att de – likt alla banker och försäkringsbolag – blev tvungna att köpa statsobligationer till över priserna.

För det kapital som staten fick in på det här sätt byggde r man bland annat miljonprogrammet. På 1980-talet avreglerades den svenska aktiemarknaden och SPP började köpa aktier i svenska bolag som Ericsson och Volvo. Under en period var de Sveriges största aktieägare. SPP fortsatte även att förvalta i fastigheter och var den största delägaren i Globenområdet i Stockholm och ägde även Göteborgs hamn under en period.

Under 1990-talet försvann SPP:s ensamrätt på tjänstepensioner och delar av verksamheten konkurrensutsattes. SPP behövde då hitta nya kanaler för att nå ut direkt till kunderna. Därför inledde SPP flera samarbeten i form av förvärv och fusioner med bland annat Gota Bank och försäkringsbolag som Trygg-Hansa för att kunna erbjuda fler produkter och få ett bättre distributionsnät. Fusionerna och förvärven blev inte så lyckade men bättre gick det för SPP:s egna dotterbolag SPP Liv och SPP Fonder.

År 2000 säljer SPP sina dotterbolag till Handelsbanken. Med i försäljningen ingick även varumärket och nu stod bolaget som förvaltade ITP utan namn. Man hittade dock snabbt ett nytt: Alekta efter det grekiska Alekto som betyder den oeftergiviliga eller den outtröttliga, passande för ett bolag som nu funnits i 100 år.

Läs mer på alectashistoria.se