Porter och släktforskning

I fredags hade jag ett roligt uppdrag. Min kollega Anna och jag gick omkring och inventerade bryggerihistoriska föremål på Carlsberg Sveriges huvudkontor i Bromma. Jag har tidigare, för nog en sju år sedan så där, varit med och byggt upp deras historiska utställning, men det har tillkommit en hel del föremål sedan dess och många av de gamla hade jag hunnit glömma bort, även om jag varit där med grupper på ölprovning flera gånger.

Första gången jag gjorde ett jobb åt det som då var Pripps var för tretton år sedan. Jag var då bara praktikant på Söderprojektet, som Centrum för Näringslivshistoria (eller Stockholms Företagsminnen som det hette på den tiden) var en av flera intressenter i. Mitt uppdrag var att gå igenom och välja ut gamla öletiketter till en cd-rom om Södermalms historia. (Etiketterna kom några år senare att deponeras hos oss på Näringslivshistoria.)

Jag minns hur min kontaktperson den gången sa att jag fick dricka allt jag ville medan jag var där och frågade vad jag ville ha.
   ”Porter”, svarade jag frankt.
   ”Vi brukar ju hålla oss till läsk och vatten på arbetstid”,förklarade kvinnan på information, med en min som betydde att det nog var vad jag egentligen också borde, ”men för vår del får du naturligtvis dricka vad du vill – om det är ok för Din arbetsgivare …”
Stadsarkivet var visserligen huvudman för min praktik, Centrum för Näringslivshistoria hade uppdragit mig detta arbete – men jag var inte anställd och de 3.000 kronor i månaden jag fick som lön kom från Arbetsförmedlingen … På den tiden fanns Carnegie Porter som fatöl och det fanns en kran inne på dåvarande Pripporama som bara vara att skruva på. Saken var biff: under hela min arbetsdag stod ständigt en skummande Carnegie framför mig. O, vackra minne!

Men det var då det. Denna gång kryssade vi mellan fyllda fat och backar och ägnade oss endast åt historien – och det är förvisso nog så roligt. I ett förråd hittade vi t.ex. bläckhorn och brevställ från min farmors morfars gamla kompanjon Franz Heiss på Hamburgerbryggeriet – och på ett tryck från bryggeriet fanns även farmors morfars porträtt. I ett annat förråd hittade vi en gammal, sliten pappkartong med trycktyper. Och kartongen visade sig vara från min kollega Annas farfarsfars företag. Hon fick lyfta över innehållet i en ny flyttkartong och ta hem den som ett minne. Märkligt hur ofta arbetet på CfN kan bli rena släktforskningen.