Att högertrafikomläggningen var en stor händelse kan förstås utifrån att Sverige sedan 1734 hade haft en vänstertrafikstadga. Det har var inga problem fram till dess att bilindustrin – och på så sätt även biltrafiken expanderade och blev allt mer internationell. På den europeiska marknaden var högertrafiken den dominerande, och därför ökade kraven på att även Sverige skulle byta sida.

UR Samtiden: Waldemar Jungner och den första svenska elbilen

Som skäl lades trafiksäkerhet i ett internationellt perspektiv och redan 1927 föreslog en kommitté att kostnaderna för en högertrafikomställning skulle utredas. Men motståndet var stort och i riksdagen diskuterades införandet flera gånger från 1934 till 1954 då en kommitté slutgiltigt föreslog ett införande av högertrafik.

Reklamskylt på en av Stockholms trådbussar som propagerar för ett nej vid folkomröstningen. Bild CC Wikimedia Commons.

Året därpå – 1955 – genomfördes en så kallad rådgivande folkomröstning där 82,9 procent av befolkningen röstade nej till förslaget. Ännu en utredning genomfördes 1961 – efter att såväl Nordiska Rådet och Europarådet uttrycket en önskan om ett enhetligt trafiksystem. Utredningen visade att en omläggning skulle kosta 340 miljoner – cirka 4 miljarder kronor i dagens penningvärde. Rent tekniskt var det inte några större problem – sedan tidigare tillverkades de flesta bilar i Sverige med ratten på rätt sida det vill säga vänster sida.

Bilsamhället

Någon lag på vänsterstyrda bilar har dock aldrig införts i Sverige och det är fortfarande är tillåtet att använda högerstyrda bilar. Anledningen till att de svenska biltillverkarna från början byggde vänsterstyrda var att myndigheterna redan tidigt hade antytt att en omläggning till högertrafik skulle komma. Dessutom såldes merparten av alla bilar som exporterades till länder med högertrafik där vänsterstyrda bilar rekommenderades.

Den 10 maj 1963 röstade så riksdagen med en klar majoritet igenom att Sverige fyra år senare skulle gå från vänster till högertrafik. Statens högertrafikkommission (HTK) grundades för att ta ansvar för övergången med hänseende till trafiksäkerhet och tekniskt-ekonomiska frågor. HTK var även ansvarig för att upplysa det svenska folket om vad som skulle hända före, under och efter omställningen.

Herr Holger Norén som vägledare vid övergångsställe i samband med högertrafikomläggningen. Bild ur Skandias historiska arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

Ett intensivt kampanjarbete inleddes för undersöka hur stora kunskapsluckor som fanns hos svenskarna vad gällde säkerhetsrutinen för att korsa trafik i rörelse. Under september och oktober anordnades konferenser anordnas på läns- och lokalnivå. Organisationer, skolor, företag, TV, radio och press engageras i arbetet och HTK producerade informations- och studiematerial för organisationernas, skolornas och företagens behov. Det är mycket nytt som ska läras in; nya vägmärken och nya bestämmelser om straffpåföljd bland annat. Under oktober månad 1966 sändes en särskild TV-kurs för HTK:s funktionärer och TV satsade på nya program om trafiksäkerhet. En särskild tävling i anordnades för att utse den bästa “högerlåten”.Vann gjorde dansbandet Telstars med låten “Håll dig till höger, Svensson” av Peter Himmelstrand.

Läs mer på Sveriges Bussföretag

Många trafikplatser och vägskäl behövde också byggas om. Vägmärken, trafiksignaler och körbanemarkeringar flyttades och ändrades. Den svenska bussbranschen påverkades till skillnad från bilindustrin mycket av omställningen. Bussarnas karosser var byggda för vänstertrafik. Det innebar att dörrarna satt på vänster sida av karossen, och föraren till höger. Passagerarna skulle kliva på och av mot vägkanten och inte rätt ut i gatan. Alla inblandade insåg tidigt att en omställning skulle bli mycket dyr för landets bussägare. Antingen fick bussarna byggas om kraftigt, eller så fick de skrotas och nya köpas in – vilket skulle bli alldeles för dyrt.

Med bidrag från HTK moderniserades under några få år hela den svenska bussparken. Nya bussar som beställdes efter 1963 års riksdagsbeslut var utrustade med tillfälliga dörrar på vänster sida. Efter Dagen H sattes de igen och man började använda dörrarna på höger sida. Tusentals bussar som beräknades ha en livstid efter 1967 byggdes också om.

Kaktusodling som formar Dagen H-loggan i samband med högertrafikomläggningen. Karl Johans parken i Norrköping 1967. Bild ur Länsförsäkringars historiska arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

År 1967 intensifierades arbetet och en logga för “Dagen H” – den 3 september – togs fram. Nya vägmärken började sättas upp redan under våren men det avslutande arbetet inleddes den 29 augusti.  Alla som självständigt kunde vistas i trafiken informerades och vägleddes via radio, TV, annonser, trycksaker och till och med personliga besök från HTK:s utsända. Främst var det de oskyddade trafikanterna vid livligt trafikerade övergångsställen och trafikplatser, ut- och infarter vid fabriksområden, nöjesetablissemang, idrottsplatser och skolor som ansågs särskilt utsatta.

När bilen kom till Sverige

Så var det då dags. Klockan 04.50 stannades trafiken upp och via radio och högtalare guidades trafikanterna över från vänster till höger sida. Tio minuter senare fick de långsamt börja röra sig framåt och resten är, som man säger, historia.

Vy över gatutrafiken på Kungsgatan i Stockholm i samband med högertrafikomläggningen. Bild ur Länsförsäkringars historiska arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.