Bröderna Hedlund – ett företag av stål

Två bröder, Jonathan och Petrus Hedlund, kom att spela en stor roll för Stockholms och hela Sveriges bebyggelse. Genom deras stålkonstruktioner möjliggjordes byggen som aldrig tidigare sett dagens ljus. Men allting började med två strykjärnsskaft …

Under andra halvan av 1800-talet inträffade den mest genomgripande förändringen av järnhanteringen sedan medeltiden. Genom götstålsprocesserna omvandlades stålframställningen från hantverk till storindustri. Detta skapade bland annat förutsättningar för en förnyelse av byggnadskonsten genom stora byggnadsverk med bärande stålkonstruktioner. Eiffeltornet i Paris samt de första skyskraporna i Chicago och New York var några pionjärverk från 1800-talets sista decennier.

I Sverige kom företaget Bröderna Hedlund att bli ledande stålbyggare. Det grundades i Stockholm 1911 av bröderna Petrus och Jonathan Hedlund. De hade genom sin uppväxt på Munkfors Bruk, där fadern var bruksbyggmästare, fått insikter både om stål- och byggnadsteknik. Jonathan hade dessutom arbetat några år i Chicago.

Det började med två strykjärnsskaft

De båda bröderna startade verksamheten i en liten byggnad vid Hälsingegatan/Norra Stationsgatan. Jonathan ledde verkstadsarbetet till sin död 1940 och Petrus var företagets direktör fram till 1951. Även deras syskon Ellen, Olle och Sven kom att arbeta i företaget.

Den första inkomsten var 75 öre för att laga två strykjärnsskaft. Det var framför allt genom leveranser till Stockholms stad, som på 1910-talet genomförde omfattande investeringar i sina tekniska anläggningar, som Bröderna Hedlund kunde etablera sig som stålbyggare i stor skala. Företaget levererade konstruktioner till bland annat vattenverket i Norsborg, vattenkraftverket i Untra vid Dalälven och till frihamnen vid Värtan.

År 1917 fick företaget sin första order på en stor industribyggnad, nämligen till Bofors fältartilleriverkstad. Därefter följde många leveranser till industribyggnader, kraftverk och broar runt om i landet. Man tillverkade byggnadskonstruktionerna i den egna verkstaden, som kraftigt utvidgades 1922, och stod själv för monteringen på plats.

Märkesbyggnader

Många av de märkesbyggnader som uppfördes i Stockholm under mellankrigstiden bars upp av Hedlunds stålkonstruktioner, bland annat Konserthuset, Stadsbiblioteket, Filadelfiakyrkan, Citypalatset, Esseltehuset och Medborgarhuset. Det stora prestigeprojektet var Katarinahissen där företaget både monterade ner den gamla hissen (vilket skildras i Per Anders Fogelströms roman I en förvandlad stad) och uppförde den nya.

Gångbron över Katarinavägen vägde 40 ton och sattes samman uppe på Mosebacke. Natten till söndagen den 12 september 1935 drogs bron från Mosebacke över till KF-huset. Petrus Hedlund satt själv på bron medförande pilsner och smörgåsar för att kunna fira broslagningen tillsammans med de arbetare och hedersgäster som hade samlats på KF-husets tak.

Bröderna Hedlund blev under 1930-talet pionjärer med att introducera svetsningen i svensk stålbyggnadsindustri. Företaget uppförde 1934–35 landets första helsvetsade bro, Pålsundsbron, alltså södra delen av Västerbron. Genom att använda svetsning i stället för nitning kunde brons vikt minskas från 1 950 ton till 1 200 ton.

Sven Hedlund var firmans svetsexpert. Svetsade balkar kom att bli en viktig specialitet för Bröderna Hedlund. Företaget tillverkade även grova svetsade rör för exempelvis vattenverk och gasverk.

Under 1930-talet gav sig Bröderna Hedlund ut på exportmarknaden. Den mest spektakulära exportordern gällde en landsvägsbro över Babolfloden nära Kaspiska havet i Iran. Förman Bertil Wassberg och två av Hedlunds montörer samt lokal arbetskraft uppförde den 92 meter långa bron under sex månader 1935. Lokalbefolkningen lär i många år efteråt ha använt sig av svenska kraftuttryck.

Stod stadigt under krig och kris

Andra världskriget skapade en hel del problem för Bröderna Hedlund. Många anställda inkallades till beredskapstjänstgöring, handeln med omvärlden skars av och staten införde regleringar för att styra råvaror och produktion. Precis som under mellankrigstidens kriser beslutade Petrus Hedlund att man nu skulle satsa på att bygga ut den egna verksamheten när efterfrågan på företagets produkter sjönk. Han ville att företaget skulle stå väl rustat när kriget var över.

Bröderna Hedlunds byggnader vid Norra Stationsgatan hade blivit alltmer opraktiska. En stor tomt köptes därför i Södra Hammarbyhamnen där en ny anläggning stod klar 1943. Detta var Sveriges största plåtverkstad med sju skepp och järnvägsspår in i verkstadshallen.

Petrus Hedlund var under 40 år den dominerande gestalten i företaget och kallades i pressreferaten för ”landets störste smed”. Han var en framgångsrik affärsman som med stor skicklighet parerade flera lågkonjunkturer. En orsak till detta var att han inte tog stora risker under de goda tiderna utan skapade tillräckliga buffertar för att klara lågkonjunkturerna. Han lyckades också lägga om företagets produktionsinriktning i takt med marknadens förändringar.

Del av större koncerner

År 1950 sålde Petrus Bröderna Hedlund till Defibrator och året därpå avgick han som företagets ledare. Under det kommande decenniet uppfördes bland annat Femte höghuset vid Sergels Torg och höghuset i Wenner-Grens Center. Den senare byggnadens stålkonstruktioner uppfördes i rekordfart, 25 våningar på 25 veckor.

År 1961 köptes Bröderna Hedlund av Grängesbergsbolaget som framför allt var intresserat av det stora rörverk som Bröderna Hedlund då uppförde i Jordbro söder om Stockholm. Grängesbergsbolaget hade nämligen fått en stor sovjetisk order på gasrör. Plåten skulle tillverkas vid företagets nya järnverk i Oxelösund men Grängesbergsbolaget skulle inte hinna bygga ett eget rörverk för att få de första leveranserna klara i tid. Dessutom passade Bröderna Hedlund bra in i Grängeschefen Erland Waldenströms strategi att bredda företagets produktionsinriktning.

Grängesbergsbolaget ansågs vara ett av Sveriges viktigaste och mest prestigefyllda företag. Som dotterbolag kom Bröderna Hedlund in i näringslivets finare salonger med omfattande internationella kontakter. Med Gränges som ägare kunde nu stora satsningar göras i Bröderna Hedlund som 1968 bytte namn till Gränges Hedlund.

Under det första decenniet i Grängeskoncernen uppförde Hedlunds stålkonstruktioner till bland annat Åhléns City, Kulturhuset och Filmhuset. Samtidigt utvecklades Gränges Hedlund till ett världsomspännande stålbyggnadsföretag med flera fabriker som uppförde konstruktioner till exempelvis kolkraftverk, gasanläggningar, lagerbyggnader, varv, hamnar, flygplatser och broar.

Styckade och sålda

I mitten på 1970-talet drabbades Grängesbergsbolaget av mycket stora problem till följd av gruv- och stålkrisen. År 1980 köptes Gränges av Electrolux, och Gränges Hedlund hamnade nu på försäljningslistan. År 1985 såldes rörverket i Jordbro till det finska stålföretaget Rautaruukki och året därpå såldes Gränges Hedlunds ståldivision till statliga Finnboda varv. Den sista stora beställningen Gränges Hedlund fick innan samgåendet var stålkonstruktioner för Globen.

I den årliga redogörelsen för de statliga företagen som regeringen redovisade för riksdagen 1987, skrev industriminister Thage G. Peterson (S) att förändringarna i Finnboda 1986 ”markerar att en ny era startat”. Vidare hävdade Peterson att ”marknadsutsikterna för den industriella verksamheten är lovande […] Finnbodas nya inriktning och affärsvolym ger nu en stark bas och goda förutsättningar för en fortsatt framgångsrik utveckling.”

Peterson blev inte sannspådd. År 1988 såldes Finnboda till en privat intressent. Tre år senare gjorde företaget konkurs och rörverket i Jordbro lades ner, exakt 80 år efter att Petrus och Jonathan Hedlund hade startat sin firma.