Bröderna Nobel – så började det

Alfred Nobel känner de flesta till men få vet att dynamitens uppfinnare hade två bröder – Ludvig och Robert – som skapade sig en förmögenhet på rysk olja. Här är historien om hur det gick till.

// Texten är en översättning från branobelhistory.com // 

Under en resa till Baku 1874 köpte Robert Nobel ett mindre oljeraffinaderi och ett stycke land från sjökaptenen på det skepp han reste med. Bara ett år senare hittade han olja på ön Cheleken i Kaspiska havet. Det blir starten på en industri som kom att dominera den ryska oljemarknaden under lång tid.

Bröderna Nobel, Robert, Ludvig och Alfred vara allihopa väl insatta i utvecklingen inom teknik och kemi. Ludvig hade hört att en rysk vid namn Kokeroff hade byggt en fabrik i Baku, de norra delarna av Kaukasus 1857, där han tillverkade paraffin och fotogen för att senare grunda det första raffinaderiet 1863.

I ett brev till Robert 1864 skrev Ludvig att ”(…)priset är för högt. Oljan kommer dock i sinom tid att kunna konkurrera med den amerikanska. Resurserna är precis lika rika som de i Amerika. Rent generellt har petroleum en ljus framtid framför sig på alla tänkbara sätt.

Till en början var metoderna som användes vid Bakus oljeraffinaderier väldigt primitiva. Men den tekniska utvecklingen tog snart fart och gjorde utvinningen samt destilleringen mer effektiv.

I januari 1873 avskaffade den ryska regeringen möjligheterna att hyra ut land på det här sättet. Istället började de att sälja land till högstbjudande på offentliga auktioner. Att köpa var lönsamt. Robert hade länge velat återvända till Baku; han hade skaffat sig erfarenhet av fotogene från lager för lampor och lampolja i Aurora, Finland.  Ludvig erbjöd istället Robert möjligheten att mot kommission framställa 500 000 gevärskolvar i trä till det gevär som användes av den ryska militären, Bredanka, i hans fabrik i Izhevsk. Robert visste att valnöt var det bästa träslaget för ändamålet och att det i de södra delarna av Kaukasus fanns mycket av just det.

Men först var Robert tvungen att studera tillverkningen av gevär i Schweiz och Österrike för att sen resa till Kaukasus för att leta upp det bästa timret. Han besökte även sin bror  Alfred som skapat sig en förmögenhet genom att tillverka och sälja nitroglycerin i Paris. Bröderna diskuterade de moderna metoderna för gevärsframställning som Robert hade studerat. Från Paris begav sig Robert på en expedition i bergen väster om Baku vid det Kaspiska havet. Rapporten till Ludvig i september 1873 var negativ. Skogen var antingen för gammal eller för illa skött för att duga till gevärstillverkning. Robert kunde dock rapportera att ”Baku hade blivit en livlig stad.

Robert Nobel hade redan erfarenhet av fotogen, från sin tid vid ett lager för lampor och lampolja i finska Aurora, innan han kom till Baku. Här kom han i kontakt med oljan igen. Bilden visar hur prover av fotogen tas i Baku.

Mot slutet av 1873 återvände Robert till St Petersburg. Han mottog 25 000 rubler från Ludvig som en kompensation för hans jakt på trä för gevärskolvar och information om vapenproduktion. Redan tidigt nästa år hade Robert dock återvänt till Baku med ånglok till Tsaritsin och sen med båt över floden Volga, via Astrakan till Baku. Kaptenen på fartyget, Debour, var en holländare som ägde ett raffinaderi och ett stycke land som Robert nu köpte av honom.

I oktober 1875, ett år senare, kunde Alfred berätta för Ludvig att Robert funnit högklassig olja på tio famnars djup på ön Cheleken. Robert hade funnit råprodukten men frågan var hur han skulle hantera produktionen? Ludvig och Alfred hade tidigare erfarenhet av Roberts fiaskon. Nu ville de hjälpa honom och gav honom ekonomiskt stöd och råd i tekniska frågor. Ludvid hade dock svårt att bedöma Roberts nya uppfinningar inom destilleringen och reningen av oljan och han skrev till Alfred:

Huvudsaken är och kommer alltid att fortsätta att vara förståelsen av att sköta ett företag som en helhet på ett förnuftigt sätt. Jag tänker alltid att vi, det vill säga du och jag, borde resa dit tillsammans för att se om vi kan hjälpa honom på något sätt. Vi har ju lyckats med att bli självständiga och borde därför försöka hjälpa Robert att också bli det. Så funderar på den där resan till Baku.

År 1879 hade raffinaderiet i Baku åtta stycken destilleringsenheter, fyra större pannor och två mindre ångpannor utöver kylarna för de varma resterna som blev kvar i ugnarna efter destilleringen.

Robert fick rättigheter att borra på ön Cheleken på östra sidan av det Kaspiska havet men lämnade den senare för att helt rikta in sig på området kring Baku. Där, i den svarta staden, var 120 små raffinaderier i bruk. På Bakus oljefält användes primitiva metoder men nu började den tekniska utvecklingen ta fart. Robert gav svensken Martin Westwall, som redan hade en mekanisk verkstad i Baku med skickliga svenska arbetare, uppdraget att tillverka utrustning till raffinaderierna och gjorde honom senare även att sköta det. Två unga svenska civilingenjörer, Erland Theel och August Avelin, anställdes som kemist och produktionsledare. På hösten 1875 startade produktionen. Robert gjorde sig ordentligt hemmastadd i ett Baku med oljefeber. Den enkla bondsonen som hade satt sin ner sin spade på rätt plats, kunde nu bli en oljebaron. Rikedomarna flödade från den Kaspiska halvön, Absherons brungula halvöken.

Vill du veta mer om Bröderna Nobel och Bakus oljefält? Besök då branobelhistory.com producerad av Centrum för Näringslivshistoria.

Dela med dig av dina tankar