Från ödemark till turistmetropol

Tylösand, belägen ungefär 8 kilometer utanför Halmstad är ett av naven i den svenska turistindustrin. Hit kommer folk för att njuta av solen och sköna bad på den fyra kilometer långa stranden, för att äta och dricka gott på någon av de många restaurangerna eller kanske för att spela en runda golf på den berömda golfbanan. Hur kan till synes värdelös mark i form av stora ödsliga fält av flygsand på några årtionden kunde förvandlas till en av Sveriges mest framgångsrika turistorter och landets mest kända badort?

Den svenska turistnäringen har som så mycket annat i vårt moderna samhälle sitt upphov i den industriella revolutionen. Denna genomgripande omvandling av vårt samhälle gav oss inte bara industritillverkade konsumtionsvaror, moderna transportmedel och elektricitet (för att nämna några få exempel) utan också fritid och så småningom semester. I det gamla jordbrukssamhället var i och för arbetstempot ofta lägre men det fanns få eller inga möjligheter att ta ledigt och resa iväg på det sättet som skulle känneteckna semestrarna under 1900-talet.

Tanken om att lansera Tylösand som badort föds i början av 1900-talet och den drivande kraften bakom projektet är Halmstads industri- och hantverksförening. Efter några års långbänk i stadsfullmäktige står det första värdshuset klart ute på Tyludden 1915 och två år senare bildas AB Tylösands Havsbad. Bolagets första verkställande direktör Johan Hallberg arbetade hårt för att utveckla verksamheten och inom några år hade värdshuset byggts ut och ackompanjerades av ett nybyggt hotell nere vid stranden.

Flygfoto över Tylösand någon gång på 1940-talet. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Flygfoto över Tylösand någon gång på 1940-talet. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Tylösand någon gång på 1940-talet. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Tylösand någon gång på 1940-talet. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Stugbyn i Tylösand 1962. Fotograf: Oskar Bladh.

Stugbyn i Tylösand 1962. Fotograf: Oskar Bladh.

Ett problem under de här första åren var hur man skulle ta sig ut till Tylösand. Resan kunde genomföras på den urusla vägen som slingade sig fram genom ödemarken den knappa milen ut till strandens lockelser. Idag är det svårt att tänka sig hur det kan ha sett ut vid den här tiden, dagens väg är bred, upplyst och går till största delen genom bebyggda områden. Det bästa sättet att transportera sig mellan staden och badorten i början på 1900-talet var istället att ta vattenvägen. Passagerarbåtar avgick regelbundet och erbjöd resenärerna en betydligt trevligare resa än den som erbjöds till lands. Under årens lopp förbättras dock vägen vilket gjorde det lättare och mer bekvämt att resa

Det stora genombrottet för Tylösand kommer 1929 när hantverks- och industriutställningen hålls i Halmstad. På det nybyggda hotellet ställer medlemmarna i det som senare samma år ska bli Halmstadgruppen ut sina verk och badorten skänks ytterligare uppmärksamhet när kung Gustaf V kommer på besök och signerar Kungastenen. Stenen lever verkligen upp till sitt namn då varje kung sedan dess varit på plats och satt sitt namn på stenen.

Under åren efter utställningen sker en stor utveckling av Tylösand och det är då så väl golfbanan som sommarhusbebyggelsen växer fram. Denna utveckling har fortsatt in i våra dagar men det är en annan historia.

Dela med dig av dina tankar