Glasshistorien består av pinnar, splits och puckar

Glass i stora lass – eller i alla fall i strut, på pinne, och som kulor i bägare. Dagens glassortiment är både brett, smakrikt och enkelt. Historien bakom den frysta sommarfavoriten är dock en om fysik, teknik, och fryst fruktsaft.

Det sägs att Alexander den store var mycket förtjust i en blandning av honung, fruktsaft och mjölk som frös genom att blanda med hårdpackad snö. Glass som vi känner det idag – en hårdfrusen jämn massa – uppstod inte förrän på 1550-talet då man i Italien upptäckte att köldblandningar kunde framställas med hjälp av salpeter i vatten. Vid 1600-talets slut hade man insett att en blandning av is eller snö och grovt salt kunde sänka temperaturen till minus 15 eller minus 20 grader. En något mindre hälsovådlig framställning utan den frätande salpetern.

Sitt ordentliga genomslag fick inte glassen förrän kring år 1660 då världens första glassbar – Café Procopé – öppnade i Paris. Personen bakom var Francesco Procopio dei Coltelli från Sicillien där han ärvt en glassmaski  av sin farfar. Efter att ha utvecklat maskinen insåg Coltelli att han kunde tillverka – gelato – mjölkbaserad glass i större skala och begav sig till det trendkänsliga Paris. Här blev den frusna delikatessen en modefluga i den franska överklassen och 1676 kunde glass (och lemonadtillverkarna) lämna sockerbagarnas skrå för att istället bilda ett eget. Café Procopé blev en av de första litterära caféerna och finns kvar än idag.

Lösglassen fick en renässans under 1980-talet och har återigen blivit populär. Här i traditionell servering i fransk stil.

Att göra bra glass är en konst. Det visste bland annat fysikern och zoologen René Antoine Ferchault de Réaumur som 1734 gav ut om glasstillverkning. de Réaumur beskriver hur frysningen av glassen måste ske långsamt för att isbitar inte skulle bildas, för att ge en jämn konsistens var det viktigt att skrapa loss fastfrusen glass från kärlets väggar.

Glasstillverkningen kom att förbättras och utvecklas under hela 1700-talet i och med sorbetièrn uppfanns. Det var en träbytta med inre behållare för glassen där mellanrummet packades med is och grovt salt och glassen rördes i byttan till den blev genomfrusen. Senare kom sorbetièren att utvecklas med en vev och skovlar i botten som underlättade omrörningen.

I Sverige – som vid samma tid såg Frankrike som ett föregångsland – gav Cajsa Warg 1755 ut sin kokbok ”Hjelpreda i hushållningen för unga fruentimber”. Glass var enligt Warg närmast skadligt och något som borde undvikas, men hon skrev ändå ut några recept till de som vara manade att testa.

Gatuförsäljning av glass dyker upp i Sverige först under sent 1800-tal. Denna kom dock att revolutioneras 1904 då amerikanen Charles E. Miches glasstruten. Nästa utveckling kom 1923 då en annan amerikan Harry Bur, glasspinnen, som gjorde glass enklare att konsumera. År 1917 öppnade italienaren Pietro Ciprian Sveriges första glasskiosk på S:t Eriksplan i Stockholm och flera kom snart att följa honom.

Kiosk för GB Glace cirka 1960.

Den moderna glassmaskinen för massproduktionen uppfanns 1927. I Sverige var det företaget Choklad-Thule som var först med den industriell tillverkning av glass. Choklad-Thule slogs 1942 samman med Mjölkcentralens glassdel till Alaska glace som kom att bli Glacebolaget – varifrån dagens GB Glace härstammar.

Mjölkcentralen började göra glass under 1930, bland annat var de först med glasspinne i Sverige. Puckpinnen eller Puckstången, lanserades 1935 och blev en succé som ledde till att en mängd nya glassfabriker grundades. Under 1950-talet blev struten en favoriter – och då helst med mjukglass i.

Reklamaffisch för GB Glace från 1982. Noter Lakritspucken som nyhet.

Dagens glassortiment har sitt ursprung i 60 och 70-talet då det blev vanligare att glassar döptes efter moderna företeelser. Rymdkapplöpningen gav glassar som Apollo och Superjet och tv-program som High Chaparall gav Wild West och Stor Hövding. År 1968 började Hemglass med utkörning av glass i svenska bostadsområden.

Päronsplitt(1970), Piggellin (1972) och 88:an(1973) är några av de äldsta glassorterna som fortfarande finns kvar i olika tillverkares sortiment. Likaså TipTop och Cornett som lanserades under 1980-talet. År 1989 kom den internationella Magnum till Sverige och har sedan dess släppts i över 50 smaker. Flera sorter har även kommit och gått, flera gånger om. Ett exempel på det är Lakritspuck – där man till en början även kunde äta själva pinnen –  som först dök upp 1982 och slog alla försäljningsrekord. År 1994 försvann den för att på allmän begäran dyka upp igen 2008. Redan 2011 var den än en gång bort ur sortimentet.

Den traditionella kulglassen har på senare år ökat i utbud – där det främst är den traditions- och hantverksmässigt tillverkade glassen som fått ett uppsving.

 

 

 

Dela med dig av dina tankar