På världsutställningen i Paris 1889 (Exposition Universelle) kunde besökarna förundras över den industrialiserade världens framsteg som främst representerades av det nykonstruerade Eiffeltornet.

En produkt med något mindre dimensioner var en ny blyertspenna från det tjeckiska företaget Hardtmuth. Blyertspennan var ingalunda en ny uppfinning, redan på 1500-talet användes grafit till att rita och skriva med. Inte heller var formatet med en stav av blyerts i ett träfodral någon nyhet 1889. Blyertspennor så som vi känner till dem existerade sedan länge. Det som gjorde Hardtmuths penna speciell var dess gula färg.

Läs mer om blyertspennans färg

Varför lägger någon ner tid och pengar på att måla en enkel blyertspenna? Den frågan ställde sig säkert mer än en person på världsutställningen. Svaret var lika enkelt som självklart, marknadsföring!

Grafiten till Hardtmuths pennor bröts i Sibirien, Sibirien gränsar till Kina och den gula färgen var intimt kopplad till den kinesiska kejsarfamiljen. Med den gula färgen ville de kommunicera att deras pennor var överlägsna alla andra, precis som kejsarfamiljen i Kina. För att ytterligare ge sina nya pennor en känsla av lyx fick de namnet Koh-I-Noor. Koh-I-Noor är en världsberömd diamant ursprungligen från Indien och den ingår sedan 1850 som en del i de brittiska kronjuvelerna.

Övriga tillverkare var inte sena att följa den inslagna vägen och snart svämmade marknaden över med gula blyertspennor med mer eller mindre orientaliska namn.