Om du har till uppgift att ta fram nya typer av lim får det väl nästan ses som ett misslyckande när din senaste blandning i och för sig fäster på ytor men är lätt att dra bort, tanken med lim är ju att det ska fästa ordentligt. Så resonerade i alla fall Dr. Spencer Silvers medarbetare och chefer på 3M när han utan framgång försökte hitta ett användningsområde för sin nya produkt.

Där kunde historien om Dr. Spencers märkliga lim upphört, som ett misslyckat projekt nedstoppat i en låda och undanstuvat tillsammans med andra misslyckade projekt.

Ödet ville dock annorlunda. Vid en annan avdelning på 3M arbetade Art Fry, han var medlem i en kyrkokör och hade ett problem. De pappersbitar han satte i nothäftet föll ur och han fick ägna tid inför varje repetition och föreställning med att återplacera dem. Fanns det något sätt att få bokmärkena att stanna kvar utan att skada nothäftet?

Fry kom att tänka på ett seminarium där Dr. Silver pratade om sitt lim som inte fäste ordentligt. Han tog limmet och applicerade det på ena kanten av ett bokmärke och voilà, problemet var löst.

Läs mer om Post-it

Fry kontaktade Silver och tillsammans utvecklade de den produkt som via några namnbyten skulle bli Post-it. Post-it blev en omedelbar succé och i tester sade 90% av de som provat produkten att de skulle köpa ett block så fort de släpptes i handeln. Post-it överlevde introduktionen av persondatorn samt de så kallade papperslösa kontoren och vid en snabb undersökning bland mina kollegor nu på morgonen (september 2017) visar det sig att en majoritet använder Post-it i sitt dagliga arbete.

Så slutligen, jag vet att ni sitter på helspänn för att få reda på varför de ursprungliga Post-it blocken var gula. I fallet med blyertspennan rörde det ju sig om marknadsföring, när det gäller Post-it är färgvalet mer en slump. När de första blocken med Post-it skulle tas fram användes överblivet papper från en annan produkt och det råkade vara gult.