Eric Forsgren – pionjär inom företagsfilm

Även om den aktiva karriären som filmare är över, har Eric fullt upp, bland annat med olika bokprojekt och styrelsearbete i föreningen Grupptalan mot Skandia. De senaste åren har han instiftat tre pris: ett för journalistiska insatser om alzheimer, ett för framstående forskningsarbeten om alzheimer och ett för dokumentärfilmer på tv, där Tom Alandh blev förste pristagare.

När han började göra nyhetsinslag åt Aktuellt under 1950-talet, kunde han inte själv se vare sig vad de hade filmat eller hur inslaget såg ut på tv. Filmen framkallades i Stockholm, och ännu fanns ingen tv-sändare i hemstaden Skellefteå. Men driften att vilja göra riktiga filmer fick Eric Forsgren att på 60-talet starta ett eget produktionsbolag tillsammans med sin bror Nils.

– Jag var trött på de korta inslagen, och att inte få tid att berätta den längre historien. Jag ville göra film, säger Eric Forsgren, som i dag blivit 82 år.

– Vi startade bolaget i Luleå, men valde snart att flytta till Stockholm, eftersom det var här kunderna fanns. Men tv var en osäker beställare, och ibland fick man inte igenom sitt förslag. För att kunna driva bolaget fick vi vända oss till företag och organisationer.

Företagsfilmen – medievärldens fula ankunge

Att gå över från journalistiska granskningar och dokumentärfilmer till att göra företagsfilmer var inte helt oproblematiskt. Det är svårt att hitta en balans, eftersom ett företags önskemål om vad som skall visas och sägas inte nödvändigtvis stämmer med en objektiv granskning.

– Vi insåg det tidigt och skrev ner förhållningsregler, så att uppdragsgivaren skulle informeras om att vi gjorde självständiga produktioner med journalistiska metoder, med speakertext och klippning efter eget huvud. Vi kunde och ville inte göra reklamfilmer, då fick kunden vända sig till någon annan producent.

Beställarna accepterade dock kravet från Forsgren Produktion. Statusen, och kvalitetsstämpeln som fanns i och med att bolaget fortsatte att göra produktioner för Sveriges Television gjorde sitt till. Gradvis fonderades pengar så att bolaget, om situationen uppstod, kunde köpa ut sig från en produktion.

– Egentligen blev det bara aktuellt en gång, då en kund ville ha en ”snabbare” version för den tyska marknaden. Men efter att vi tackat nej till att klippa om filmen och uppmanat beställaren att söka upp något annat produktionsbolag, återkom de och sa att vår version fick gälla i alla fall.

Fonderingen gjorde också att medarbetarna hade en möjlighet till förkovran, och pengarna finansierade egna dokumentärproduktioner för SVT.

Filmen handlar om hur Sverige lyckats gå från ett fattigt land till en rik industrination, och med vilka medel ett utvecklingsland kan förbättra sin tillvaro.

VATTENKRAFT OCH TRYCKLUFT
Bröderna Forsgren har gjort produktioner åt mängder av branscher och beställare, men vissa blev extra stora. El- och energifrågor blev ett specialområde, det föll sig ganska naturligt eftersom ursprunget i Norrland gjort att det fanns en god kunskap om utbyggnaden av vattenkraften. Senare producerades också många informationsfilmer om, och dokumentationer av, kärnkraftsindustrin. Med tiden blev även försvaret en stor kund.

– Vi hade till slut gjort ett tiotal filmer åt försvaret, vilket gjorde att vi självmant tyckte att det räckte och tackade nej till fler uppdrag, säger Eric.

När jag frågar om några filmer stannat kvar extra i minnet, funderar Eric en stund, men fastnar till slut för Ericsson Worldwide.

– Dels är det en typisk företagsfilm, men det är också en historisk dokumentär som berättar om hur Ericsson uppstod från Lars Magnus Ericssons lilla bolag till dagens multinationella företag. Här kunde vi också berätta om utvecklingen från analog teknik till modern elektronik.

“Hur skildras näringslivets historia?”

En annan film Eric Forsgren är extra stolt över är Verktyg för samhällsbyggaren, som producerades av brodern Nils för Atlas Copco.

– Det var en film som visades över hela världen och i många u-länder, och finns översatt till mängder av språk.
Filmen handlar om hur Sverige lyckats gå från ett fattigt land till en rik industrination, och med vilka medel ett utvecklingsland kan förbättra sin tillvaro.

– Reaktionen från tittarna var att man insåg att även ni i den rika världen en gång varit lika fattiga som vi, och med vissa moderniseringar skulle också vi kunna få vår levnadsstandard höjd. Visserligen har Atlas Copco finansierat filmen, men det humanistiska budskapet och folkbildningen är det centrala, inte att primärt försöka sälja industriprodukter.

När vi diskuterar företagsfilmens status, håller Eric Forsgren med om min uppfattning att företags- och beställningsfilmen oftast ses lite över axeln jämfört med dokumentärfilmen och spelfilmen.

– Det stämmer, och ibland finns det ju uppenbara skäl till att det är så, och många filmer är inte heller gjorda för att nå en stor publik. Men det finns fantastiska filmer som inte har fått den uppmärksamhet som de egentligen förtjänar. Även äldre filmer som är gjorda med ett i dag ålderdomligt filmspråk är fortfarande unika tidsdokument, som väl förtjänar att visas igen. Om några av de bästa företagsfilmerna visades i dag, skulle de verkligen ha sin publik, när dokumentärfilmen blir alltmer undanträngd i tv-utbudet.

Atlas Copcos kinesiska historia

Drivkrafterna som fick Eric Forsgren att bli filmare finns fortfarande kvar: nyfikenheten att lära sig något och viljan att berätta en historia.

– Jag hade aldrig lärt mig så mycket om så skilda ämnen om jag inte fått göra film om det, avslutar Eric.

Nu längtar han efter att arkivens bortglömda men unika filmberättelser om olika företag åter ska visas upp för publiken. Kanske dagens digitala teknik kan bli det nya visningsfönstret för denna del av den svenska filmhistorien.