På bilden skivspelaren Sonab 85S, förstärkare + radio Sonab R 4000 och en högtalare OA-5. Foto: Sonab

Carlssons högtalare sprider ljud som doft

Ligg ned i soffan och njut! Det är inte du som ska anstränga dig för att ljudet ska bli bra i ditt vardagsrum. Det är högtalarmärket som ska vara anpassat till de akustiska villkoren i ditt hem!

”Under ett halvt år har jag haft tillfälle att noga avlyssna Sonabs Carlsson-högtalare, dels vid konserter i Lunds akustiskt generösa Stadshall, dels i Malmö Stadsteaters akustiskt otacksamma stora salong och dels i min privata bostad.”

Personen som yttrat dessa ord är ingen mindre än Sten Broman, kompositör och musikpedagog, som var känd för det svenska folket från det populära tv-programmet Musikfrågan, där han charmade publiken med sin humoristiska entusiasm för den klassiska musiken och med sina pikanta kostymer. När han dyker upp som en god garant för det svenska ljudelektronikföretaget Sonab i början av 70-talet, marknadsför han en speciell typ av högtalare som gick tvärtemot gamla sanningar inom ljudåtergivningens historia: Stig Carlssons ortoakustiska högtalare, det funktionella alternativet till det folkliga hemmet.

Stig Carlsson föddes i Stockholm år 1925 och kom att vara staden trogen under hela sitt liv. Efter att ha utbildat sig till civilingenjör på Kungl Tekniska Högskolan, fortsatte han att undervisa i akustik vid lärosätet, samtidigt som han under 50-talet hängav sig åt forskning i hur ljud färdas och möts av våra hörselgångar, och främst hur vi människor försöker återskapa inspelade ljud i våra vardagliga liv.

Ljudet formas i rummet

I sitt ljudlaboratorium undersökte han dåtidens mest populära ljudkälla, grammofonskivan, och begränsningarna en lyssnare mötte när en orkester inte spelade i en konsertsal som anpassats för situationen − med en riktning för musiken och en fast stationerad mottagande publik − utan i hemmets mer eller mindre fyrkantigt utformade rum som var fyllda med allmänna ting som möbler, mattor och människor.

Stig Carlsson hade nämligen kommit fram till att mycket i en klang, till exempel från en fiol eller en trumma, formas i samband med hur ljudet reflekteras i det fysiska rummet, och detta faktum blir särskilt gällande när ljudet kommer från två traditionellt utformade högtalare i ett vardagsrum, med resultatet att det bara kommer låta ”bra”, eller snarare tillfredställande och troget ursprunget, på en enda plats i rummet – och det förutsätter att man anpassar rummet efter sin musikanläggning, och det var ju ingen lösning som passade vanligt folk som mest ville ha ett trevligt möblerat rum att vila ut i.

Hans lösning på dilemmat blev den så kallade ortoakustiken, att högtalare ger ifrån sig rundstrålande ljud och utnyttjar snäva väggar, golv och tak i stället för att försöka ignorera dem, som var fallet med vanliga högtalare. Carlssons lösning spred ljudet som en doft i stället för som en fläkt, som det med en gnutta poesi kan beskrivas. Resultatet blev att högtalarna kunde stå var som helst i rummet och att ljudet lät likadant runt om i rummet.

1 000 anställda

År 1966 bildades Sonab med avsikten att sprida Carlsson-högtalarna kommersiellt. Förutom högtalarna saluförde man förstärkare, radiomottagare, skivspelare med mera, producerade av underleverantörer men med ett eget unikt formspråk, uttänkt av industridesignern Lars Lallerstedt som till en början hade konsulterats vid utformningen av högtalarna men vars idéer kom att prägla hela Sonabs utbud.

Dåtidens skiftande trender med olika träslag för varje säsong medförde att ljudanläggningarna inte samsades med den övriga inredningen, så Lallerstedt införde den svarta färgen och magra typsnitt i utformningen för att på så sätt ”krympa” platsanvändningen och utseendet efter devisen att ljudet ska höras men inte synas. På sina håll ute i världen blev denna design sedd som avancerad och betingade ett högre pris i symbios med den nya principen med ortoakustiska högtalare.

Sonab blev till en början en framgång – den mest framgångsrika högtalaren OA-5 sålde i cirka 100 000 exemplar, nära hälften till utlandet genom de försäljningskontor som etablerats runt om i Europa, USA och Australien. Men det var en kostnadshög produktion, och efter ekonomiska bekymmer i slutet av 60-talet togs företaget över av Statsföretag, en koncern ägd av svenska staten och vars nuvarande namn är Procordia AB. Med nya resurser kunde Stig Carlsson fortsätta utveckla sina principer, och 1975 hade Sonab omkring 1 000 anställda och en omsättning runt 80 miljoner med fabriker i Skellefteå och Gävle, samt ett utvecklings- och huvudkontor i Vällingby, Stockholm. Dock var expansionstakten krävande och förlusterna stora, och efter förhandlingar med facket styckades bolaget av Statsföretag, och Sonab försvann som ett samlat varumärke.

Varumärkesstrider förmörkade

Stig Carlsson fortsatte på egen hand att utveckla sina högtalare, men med knappa tillgångar – och dessutom med patent- och varumärkeskonflikter som drog ut in på 90-talet på sitt bord – svaldes stora delar av hans energi, och nyheterna kom att vara få fram till hans död 1997. I sitt stenhus och tillika privata laboratorium på Torkel Knutssongatan i södra Stockholm hade han fortsatt uppgradera och utveckla sina idéer. I hans efterföljd bildades Carlssonstiftelsen av hängivna beundrare och ingenjörer som fortsatte producera nya Carlsson-högtalare samt erbjuda kompetens och information för att laga, rusta upp och sprida högtalarnas unika evangelium.

Än i dag kan man hitta Carlsson-högtalare i full användning som glädjer vanligt folk som upptäckt att man inte behöver kompromissa med vare sig form eller funktion, att ett bra ljud kan gå hand i hand med att spisa skivor slöliggande i en soffa, sittande i ett fönster eller tillbakalutad mot en Carlsson-högtalare − i köket, i farstun eller varhelst man behagar.