Amanda Christensen lärde svenska män klä sig mer färgglatt och var en föregångare när det gäller arbetsgivaransvar.
Kungsbroplan 1 i Stockholm är ett hus byggt 1886, vars fasad syns vida omkring och där det med stora guldbokstäver står skrivet: Amanda Christensen AB. Vem var då denna kvinna? Hon flyttade till Stockholm som tonåring, uppväxt i ett fattigt lantbrukarhem i Gnesta där hon var ett av nio barn, för att utbilda sig till småskollärare. Hon fick ett vikariat 1883 men året därpå bytte hon jobb och blev sömmerska på syfirman Edén, där hon visade sig ha stor talang – hon hade tidigare sålt egenhändigt sydda plagg vid Gnesta järnvägsstation.
Satsade på Flugor
Hon blev dock snart klar över att hon inte ville arbeta åt andra utan startade 1885 en egen firma, där från början endast hon själv och hennes syster arbetade, och som låg på Stora Nygatan 23 i Gamla stan – på den tiden modecentrum i Stockholm. Konkurrensen bland syfirmorna var hård men Amanda Christensen, som fortfarande hette Svensson i efternamn, insåg att om man skulle göra stora pengar gällde det att sy vita flugor, något hon också kom att specialisera sig på. Hon riktade sig till de mest förmögna eftersom det var i de kretsarna hon visste att hon skulle kunna få bra betalt för sina produkter – en grundtanke som skulle få företaget att utvecklas. Hennes motto blev: ”Jag säljer inte ett pris, jag säljer kvalitet.”
Männen i de högre samhällsskikten i Stockholm bytte på kvällen om till den närmast uniformsmässiga högtidsdressen som gällde bland borgerskapet: mörk frack, vit skjorta med stärkkrage och fluga. Luftföroreningarna i form av koldamm och sot från industriernas skorstenar krävde mörka ytterkläder samtidigt som den vita skjortan signalerade att man inte smutsade ned sig med kroppsarbete. Amandas flugor var mer välsydda och hade bättre tyg än konkurrenternas. Hon arbetade hårt och hade också en tydlig begåvning; en stark känsla för form och kvalitet, och hon utökade efter några år sortimentet till att också innehålla svarta flugor.
Gjorde inköpen själv
Firman växte, bytte namn till Amanda Christensen sedan Amanda gift sig med dansken Charlie Christensen, och skaffade återförsäljare även utanför huvudstaden. Samtidigt byggdes Stockholm snabbt ut och de män som bar frack och fluga blev allt fler. Den vid den här tiden expanderande industrialismen skapade ett allt större förmöget borgarskap, vilket givetvis gynnade Amandas affärer. Firman anställde kontinuerligt nya sömmerskor och flyttade regelbundet till större lokaler.
Amanda Christensen var en av de få kvinnor i Stockholm som drev en större firma. Det var bland annat det förakt hon upplevde från sina leverantörer, på grund av hennes kön, som låg bakom att hon 1890 gjorde sin första utrikesresa till tyg- och modemetropoler i övriga Europa, med syfte att göra inköpen själv. Hon behövde dessutom få inspiration att utveckla sina kollektioner. Det pratades en del i tidens anda om huruvida en ung kvinna som ”Vita frun”, som Amanda ibland kallades efter sina flugors färg, verkligen skulle klara av att genomföra en sådan resa själv. Men bortsett från vissa svårigheter att komma från Sverige på grund av stark isbildning, blev resan mycket lyckad. Hon knöt inte bara affärskontakter utan fick också inspiration till nya produkter och kollektioner.
Dela med dig av dina tankar