Från 1400-talet till Apoteksbolagets bildande
VISA BILDTEXT
Apoteket Lejonet vid Stortorget i Malmö. Apoteket Lejonets historia inleddes 1571 när den danske kungen Fredrik II utfärdade det äldsta kända privilegiet för apotekare i Malmö – till Erasmus von dem Brucke. Apotekets första storhetstid inföll först sedan Skåne blivit svenskt. När Malmö växte krävdes en större apoteksbyggnad. År 1898 flyttade apoteket in i sina nuvarande lokaler vid Stortorget. Bild ur Apoteket ABs historiska arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

FÖRETAGEN AV: Karin Jansson Myhr 2024-01-22

Från 1400-talet till Apoteksbolagets bildande

Den svenska apoteks­näringen har sina rötter i 1400-talet. Det första offentliga apoteket grundades i slutet av 1500-talet, och hundra år senare fick apotekarna ensam­rätt på att tillreda och sälja gifter – eller läkemedel. Detta privilegie­system varade ända tills Apoteks­bolaget inledde sin verksamhet 1971.

Artikeln är även publicerad på Apoteket.se

De första säkra uppgifterna om apoteks­näringen i Sverige härrör från 1400-talet. Då ska apotekare av förmodligen tyskt eller holländskt ursprung ha etablerat sig i Stockholm. Under belägringen av Stockholm på 1520-talet, kallade kung Gustav Vasa in utländska apotekare för att lindra den svåra nöden.

Bilden visar den legendariska punkt 25 i Kungl. Maj;ts Medicinalförordningar av den 30 oktober 1688. Ur Årsredovisningen 1988. Foto: Arne Adler. Ur Apotekets historiska arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

Det första offentliga apoteket i Sverige innehades av holländaren Anthonius Busenius, som var hov­apotekare hos Johan III – Gustav Vasas son. Busenius fick 1575 tillåtelse att öppna apotek i Stockholm. Den förste svensk­födde apotekaren i Stockholm hette Anders Månsson Biewer, som 1647 fick tillstånd (privilegie­brev) av drottning Kristina att inrätta apoteket Engelen. Det apoteket fanns kvar i Gamla Stan ända fram till 1969. Ett annat 1600-talsapotek var Morianen. Det fick stor uppmärksamhet när resterna av det hittades vid utgrävningar på Helgeands­holmen 1978.

Det dröjde emellertid till slutet av 1600-talet innan apotekarna fick monopol på att tillreda och sälja läkemedel. Detta kungliga privilegium (tillstånd) utfärdades 1675 till apotekarna i Stockholm, men utvidgades 1683 till att omfatta alla apotekare i landet.

Privilegiebreven. Ur Årsredovisningen 1988 Foto: Arne Adler. Ur Apotekets historiska arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

Apotekarens privilegium betraktades som en personlig gåva som kunde ärvas, eller säljas till den som bjöd högst. Det enda alternativet för den farmaceut som inte hade råd att köpa ett privilegium, var att gifta sig med en apotekar­änka. Naturlig nog var alla inte nöjda med det här systemet. År 1824 presenterade Apotekar­societeten, en skrå­organisation bildad 1778, ett reform­förslag som innebar att rättigheterna bara skulle kunna säljas via en central nämnd. Men det var alltför radikalt, och förslaget fick inget gehör.

Läs också: För bättre hälsa på arbetet

Frågan utreddes, behandlades och diskuterades under många år­tionden. År 1869 tog regeringen tag i frågan och fem år senare avskaffades möjligheten att sälja privilegierna. I stället var det antalet tjänsteår som avgjorde om en apotekare kunde få ta över ett apotek. Men det kunde ta lång tid, och många apotekare hade kommit upp i 50-årsåldern innan de fick driva apotek.

Utgrävning av apoteket Morianen framför Gamla riksdagshuset. Apoteket låg på Helgeandsholmen mellan 1670-1674 och fick troligen senare namnet Morianen. Hovapotekare Gunnar Krook står till vänster och begrundar hovapotekare Heraei arbetsplats. Arkeolog Solbritt Benneth och kemisten Tommy Wadsten kollar sina intryck med honom. Öppningen i vänstra muren är ett ljusschakt upp till dåvarande gatunivån, nischen i mitten är något av en gåta 1977-08. Foto: Djerf Jonsson. Ur Apotekets historiska arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

Få vårt nyhetsbrev, varannan vecka, direkt i mejlen.

DAGS FÖR ETT MODERNT APOTEKSVÄSENDE
I mitten av 1950-talet infördes en ny form av sjuk­försäkring i Sverige. Två tredjedelar av alla läkemedels­kostnader skulle betalas med skattemedel. Därför ville staten också ha en bättre insyn i verksamheten.

Att apoteksnäringen och läkemedels­försörjningen var både omodern och ineffektiv var politikerna överens om. Ett för­statligande hade diskuterats länge. 1946 års läkemedels­utredning föreslog ett statligt monopol för att göra läkemedlen billigare. Förslaget var emellertid dåligt underbyggt, och fick utstå mycket kritik.

Läs också: Apotekens egna läkemedel

År 1963 gav Tage Erlanders social­demokratiska regering enmans­utredaren Rune Lönngren i uppdrag att utreda frågan. Direktiven var att föreslå ett mer enhetligt apoteks­väsende, antingen statligt eller lands­tings­kommunalt, eller i Apotekar­societetens regi. Det blev en gedigen utredning.

Sex år senare presenterade Lönngren sitt förslag: apoteks­väsendet borde för­statligas. Grund­tanken var att rationalisera hela den svenska läkemedels­försörjningen. Det skulle bli ett ”apotek för alla” med ett tydligt samhälls­uppdrag – att ansvara för en trygg, säker och effektiv läkemedels­försörjning.

Apoteket Älgen 1943-1967. Agneta Renhorn, apotekstekniker och chaufför Arne Leander. Ca 1955-1967. Ur Apotekets historiska arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

Till en början var Apotekar­societeten skeptisk till förslaget, men ändrade sig ganska snart. Apotekar­societeten blev nu ägare till en tredje­del av aktierna i det statliga aktiebolag som bildades 1970 – Apoteks­bolaget. Ett bolag som fick ensamrätt till detalj­handel med läkemedel.

Det var också ett beslut i tiden. Åren runt 1970 var samhället mer inrättat för att passa stora företag, inte små egen­företagare. Det nybildade Apoteks­bolaget var en innovation som drog till sig mycket uppmärksamhet inter­nationellt. Det fanns inget liknande någon annanstans.

Läs också: Tekniknationen Sverige