Myten om entreprenörer är att de kan förändra världen på några få år. I verklighetens ekonomi kan ingen åstadkomma så mycket på kort tid. Underverken kommer istället med fördubblingarna över tiden. Företag som växer med sju procent om året till exempel fördubblas i storlek vart tionde år. Kamprad skulle klara mer än så. Det lilla postorderföretaget med initialerna från grundarens postadress hann växa till 149 000 anställda och 356 miljarder kronor i omsättning innan Ingvar Kamprad dog.

Cigarettändare och pennor

Den unge Kamprad importerade från början cigarettändare från Schweiz, kulpennor från Ungern och reservoarpennor från olika håll. En av kunderna blev Pennspecialisten med den unge Erling Persson som senare skulle grunda H&M. Möbler kom in i sortimentet efter fem år och de tog över allt mer. Det kunde ha stannat vid detta om inte Ingvar Kamprad och hans förste anställde, Sven Göte Hansson, under långa nattliga samtal kläckte idén att satsa på en utställningshall i Älmhult.

Denna öppnades våren 1953 och medverkade till att sagan om Ikea kunde fortsätta. Svenskarna hade fått råd att köpa bilar och upptäckte Ikea, Smålands nya turistattraktion. 1958 invigdes ett nytt stort varuhus i Älmhult och 1965 invigdes det stora varuhuset vid Kungens Kurva i Stockholm. Ett väldigt stort steg för den 39-årige möbelhandlaren.

En viktig del av Ikea-undret blev den egna designorganisationen och den systematiska upphandlingen från ett nät av möbelfabriker i framför allt Östeuropa. Här låg företaget före sin tid. Orsaken var att de svenska konkurrenterna blockerade företaget i svenska möbelfabriker.

Globala Ikea

Redan i slutet av 1960-talet försökte Kamprad lansera Ikea i Sovjet, ett omöjligt projekt som realiserade först 30 år senare. Men Ikea öppnade lyckosamt i Danmark. Det första steget ut på kontinenten togs i Schweiz och det andra i tyska München. Tyskland är fortfarande den största enskilda marknaden.

1973 flydde familjen Kamprad från svenska skatter till Danmark. Snart flyttade de vidare till Schweiz och från 1986 släppte också Kamprad vd-posten till Anders Moberg. Grundaren som nu var 60 år gammal skulle koncentrera sig på de strategiska frågorna. Medvetet förbigick Kamprad sina och företagets kronprinsar. Att en del kände sig förbigångna visades av att flera högre chefer slutade.

Anders Moberg blev brobyggare mellan två generationer och Kamprad drev på det långsiktiga. Österrike, Frankrike, Kanada och Australien var nya Ikea-länder vid det här laget. Till och med Saudiarabien fick en anläggning. Det första amerikanska varuhuset öppnades i Philadelphia och Ikea-katalogen producerades snart i 45 miljoner exemplar på nio språk. Nästa på tur blev Storbritannien och Italien. I slutet av 1980-talet planerades den stora satsningen i Östeuropa. Omstarten i Ryssland skulle inte komma förrän 1997, och det första varuhuset i Kina öppnade först 1998. Så bar det vidare. I dag finns 355 varuhus i 29 länder och ytterligare 80 mindre enheter säljer Ikea-möbler.

Under en sådan expansion gäller det att få de allt fler medarbetarna att tänka som grundaren, att tänka småländskt. Ikea står på två ben: affärsidén och företagskulturen. Favoritordet var ödmjukhet, den främsta dygden var sparsamhet. Kamprad blev nästan en mytisk gestalt och ikeanismen närmade sig något som liknar en religion, ett fenomen som inte är okänt från andra företag av den här typen. Till skillnad från många andra företagsentreprenörer hade dock Kamprad tidigt börjat att arbeta på drömmen om ”det eviga företaget” i god tid. Först Ikeas bibel, ”En möbelhandlares testamente”. Och sedan Kraft 80, ett slags Ikeas kulturrevolution.

Tidigt besatt av affärer

Mannen som åstadkom det här var tredje generationens invandrare. Hans farfar och farmor kom till Småland från Tyskland via en annons i en jakttidning. Farfar Kamprad hoppades kunna skapa ett nytt liv med hjälp av den småländska skogen, och när han misslyckades tog han sitt liv och lämnade fru och barn ensamma att klara sig i en främmande omgivning. Farmor redde upp de finansiella problemen med hjälp av bidrag från de tyska släktingarna. Ingvars morfar var handlare i byn. Ingen duktig köpman, och det kanske inte behövdes heller i den tidens konkurrensmiljö. Men Ingvar växte upp med två älskande 1800-talsmänniskor: en jovialisk, lekfull småländsk byhandlare och en stram, disciplinerad inflyttad tyska, som livet farit hårt fram med.

Det är tydligt att Ingvar Kamprad något överdriver sina svårigheter i skolan, med ordblindhet och annat. Han gick ju så småningom både handelsgymnasium i Göteborg och officersutbildning med bra betyg. Han blev som många duktiga entreprenörer tidigt besatt av att göra affärer, kanske påverkad av de affärer hans morfar gjorde i byhandeln. Farmor stöttade genom att alltid bli första kunden när han köpte in pennor, suddgummin och annat i parti. Fadern däremot hoppades att krämarböjelserna så småningom skulle växa bort. Det gjorde de inte.

Han har berättat att han redan i början av 1930-talet köpte 100 askar tändstickor från 88-öresbasaren i Stockholm via en faster som inte ens tog betalt för portot. ”Se’n sålde jag askarna styckvis för 2-3 öre och ibland upp till fem öre styck och kunde alltså tjäna en eller flera ettöringar emellan. Tala om marginaler. Jag minns ännu den sköna känslan.”

En känsla som verkar ha drivit honom livet igenom. Bra marginaler. Inte alltid revolutionerande stora. Men alltid där – och över tid mångdubblade de storleken på hans företag.