Karlsons Klister görs numera av den tyska koncernen UHU

Klistrets Karlsson – en riktig uppfinnare

De hade idéer men inga pengar. För att marknadsföra sitt nya klister genomförde de tidernas reklamkupp: de ledde fram en åsna framför den beridna vaktparaden i Stockholm. Gissa vad som stod på åsnans sidoskylt när de passerade journalfilmarna!

I Odensvik utanför Östersund föddes 1892 Karlsons klisters uppfinnare. Axel Robert Karlson växte upp tillsammans med 11 syskon. När Axel hade gått ut den sexåriga folkskolan kunde hans föräldrar inte längre mätta barnen, några var tvungna att lämna hemmet. En av dem var Axel, som blev såld på fattigauktion av Östersunds kommun och hamnade hos en bagarfamilj i Södertälje. Han hade tur som kom till kärleksfulla fosterföräldrar som tog väl hand om honom. Småningom fick han börja jobba i bageriet. Det var också där som han började blanda och mixa olika sorters smeter. Bland annat experimenterade han för att få ett klister av vetemjöl, potatismjöl, mjölk och allehanda tillsatser.

Axel Karlson var nyfiken och ville prova på olika saker och också hjälpa till med att förbättra ekonomin för sin nya familj, så han jobbade till och från som biografmaskinist på en kvartersbio i Södertälje i början 1900-talet.

Eftersom den tidens filmmaterial inte var av bästa kvalitet, gick filmerna ofta av. För att limma ihop dem doppade man ändarna i aceton och lade sedan ihop filmremsorna med en filmruta omlott och höll dem så några sekunder. Därefter kunde man fortsätta att spela filmen. Det var nu som Axel Karlson upptäckte att film kombinerad med aceton kunde användas som lim, men det var inte så enkelt eftersom limmet torkade för fort och blev sprött.

Agitator och trollkarlens lärling

Fram till slutet av första världskriget försörjde Axel Karlson sig på olika vis, som till exempel assistent åt en trollkarl i en kringresande cirkus och som facklig agitator, där han reste runt i hela Sverige tillsammans med Kata Dahlström och Hinken Berggren. 1917–1918 försökte han att organisera skoarbetarna i Örebro; i Örebrokuriren skrev man om ”Karlson Revolutionären”. När kriget var över återupptog han sina limexperiment, och omkring 1920 var han färdig med sitt lim, Karlsons Klister som han kallade det.

Nu hade han börjat samarbeta med kompanjonen Olle Olsson, ”Klärre”. Problemet var hur de skulle kunna marknadsföra limmet eftersom de hade dåligt med pengar. De försökte hitta på olika upptåg som drog till sig poliser, pressfotografer och journalfilmare.

Det mest uppmärksammade var när de hyrde en åsna på Skansen och hängde på den en skylt med texten ”Alla använda Karlsons Klister utom jag, ty jag är en åsna”. Tillsammans med åsnan som hade skylten hängande runt halsen tågade de ned till centrum av Stockholm och gömde sig på en sidogata vid Gustav Adolfs torg. När vaktparaden kom tågande över torget och svängde in på Norrbro smet Karlson och ”Klärre” fram från sitt gömställe och klev rakt ut med sin åsna framför vaktparaden. Innan polisen hann komma hade journalfilmaren satt igång sin kamera, vilket gjorde att polisen inte kunde gå för hårt åt åsnan och dess förare.

Händelsen blev en PR-succé. Filmen visades på alla biografer runt om i landet. Klistret blev en framgång och Karlsons Klister blev ett av Sveriges mest kända varumärken. Än i dag finns åsnan med på förpackningarna.

Lurad på pengarna

Tyvärr hade Axel Karlson och Olle Olsson glömt att skydda namnet Karlsons Klister. En bagare i Örebro var inte sen att utnyttja detta. Han passade på att registrera in namnet, och till råga på allt gick Olsson bakom ryggen på Karlson och köpte varumärket av bagaren. Olle Olsson startade en liten kemisk industri på Reimersholme i Stockholm, där Karlsons Klister blev huvudprodukten.

Axel Karlson åkte till USA 1926 för att där försöka finna lyckan med sitt lim. Tyvärr gick inte allt som han tänkt sig, däremot mötte han sin blivande fru Rosa, vilken han 1929 gifte sig med. De fick tre barn av vilka den äldsta, Benny Brodda, sedermera blev professor i datorlingvistik vid Stockholms universitet. Rosa Fors var av svenskamerikansk börd och kom från Illinois. När Axel återvände till Sverige 1930 följde hon med. Rosa var en språkbegåvad kvinna och lärde sig svenska snabbt. Hon fick arbete som filmöversättare i sitt nya land och kom att bli en av Sveriges mest erfarna och yrkeskunniga filmöversättare.

Sams igen

Axel Karlson och Olle Olsson hade nu glömt gammalt groll, och Axel fick jobb som konsult och produktutvecklare på Olssons fabrik. I mitten av 1930-talet fick Karlsons Klister sin slutgiltiga sammansättning.

Axel Karlson uppfann inte bara Karlsons Klister, utan också ett nytt sorts trälim, flytspackel, som var baserat på trälim och med fin sand och cement som tillsatser. När han hade labbat färdigt gick han 1952 upp till Nya Johnsonkoncernen och frågade om de var intresserade av hans uppfinning – det var de. Axel fick vid 62 års ålder ett labb till sitt förfogande och jobbade där i tio år. På fabriken fick han mixa och blanda och dona precis hur mycket han ville. Flytspacklet kom att bli en av vår tids största uppfinningar inom byggnadsindustrin.

Sonen Benny Brodda berättar att han är mycket stolt över sin far. Benny hade en rolig uppväxt i Stockholmsförorten Bromma, för pappan hittade på många upptåg. Enligt sonen blev Karlson ordentligt blåst på många av sina idéer under sitt långa uppfinnarliv. Mamman Rosa fick slita hårt för att få ihop ekonomin. Axel bidrog inte särskilt mycket till familjens ekonomi, även om han försökte. Han var ständigt ute för att söka finansiärer till sina projekt. Men ekonomin blev bättre under 1950-talet, tack vare Rosas fasta jobb.

I slutet av 1940-talet bytte familjen namn till Brodda, som är ett gammalt släktnamn från Jämtland. Det var sed i Axels släkt att män och kvinnor ofta fick namnet Brodde respektive Brodda som förnamn. Axel Karlson gick i pension vid 70 års ålder, men slutade aldrig att blanda kemikalier, vilket enligt sonen Benny berodde på att han aldrig gav upp. Han ville förverkliga sina idéer.