L. O. Smith äntrade Reimersholme år 1870 efter att ha köpt en fotogenfabrik som låg på södra delen av ön som gått i konkurs. Fabrikens destilleringsapparat byggdes om för rening av brännvin men snart tillkom även 1 000 plåtkärl för brännvinstransport, 24 kolfilterapparater, personalbostäder och senare en butik. Då all utrustning fanns på plats räknade Smith med att få utskänkningskontrakt med Stockholm stad som hade monopol på brännvinsförsäljningen, men blev nobbad.

Här kan du se var i Stockholm vi befinner oss

Smiths bolag hotades av ekonomiska bekymmer och han bestämde sig därför att sälja spriten direkt till konsumenterna via fabriksbutiken. Eftersom Reimersholme inte tillhörde Stockholm stad fick de ansvariga se på medan stockholmare, som föredrog Smiths tiodubbelt renade finkelfria brännvin, skeppades i chartrade båtar från olika delar av huvudstaden. Butiken sägs haft 25 000 besökare per dag och Smith blev ofantligt rik. 

Läs mer om L.O. Smith i boken Brännvinskungen

Läs mer om svensk alkoholpolitik i boken Vin & Sprit 1917-2008 – från politik till marknad

Efter en styrelsekupp år 1880 köptes Smith ut från företaget. Bolaget som fortsatte verksamheten under nytt styre och namn var en av spritbranschens mest dominanta fram tills svenska statens övertagande 1917. Fabriken drevs vidare av statliga monopolbolaget Spritcentralen. Under 1940-talet började norra delen av Reimersholme bebyggas av HSB och en ny konflikt blossade upp mellan spritfabrikens ägare och Stockholm stad som ville bebygga hela ön med bostäder.

Efter en uppmärksammad sprängolycka 1946 intensifierade sökandet efter nya lokaler, men det var först 1976 som fabriken flyttade till Årstadal. Numer finns det knappt några spår kvar efter de hundra åren av spritbränning på Reimersholme.

Läs mer om vår julkalender och se de andra luckorna här