Mannen på sigillet

LO Smith skapade sin egen framgång och blev en av sin tids mest framgångsrika män. Brännvinskung, riksdagsman och en av Sveriges rikaste. Idag är han mest känd som mannen på Absolut-flaskans sigill.

Artikeln publicerades först i Företagshistoria nr 2 2017. 

Lars Olsson föddes den 12 oktober 1836 i Kiaby, en liten ort norr om Kristianstad. Fadern, Ola Persson, var en enkel bonde och modern, Lusse Pehrsdotter, en mycket omtyckt barnmorska i trakten. De levde ett fattigt liv men trots det lyckades fadern låna ihop tillräckligt med pengar för att köpa Sjöarpsgården utanför Karlshamn. Där skulle han satsa på att sälja brännvin och till en början såg allt ljust ut. Men år 1845 var konkursen ett faktum. En som bevakade sin inteckning i gården var kommunalpampen Carl Smith. Han såg till att få sina pengar och tog hand om lille Lars och satte honom i skola. Han hade tidigt insett att pojken var något speciellt och ville hjälpa honom.

Efter bara några år blev Lars längtan till huvudstaden alltför stor. När han sjutton år gammal steg iland på Skeppsbron förfärades han av vad han såg. Där låg folk och söp ihjäl sig i rännstenen. Kanske föddes hans enormt starka sociala patos redan här. Under de kommande åren tog han många olika jobb, men den viktigaste anställningen fick han hos den store skeppsmäklaren Wilhelm Flygaresson & Co. Här lärde han sig behärska sju språk.

Smith blev den store Brännvinskungen när han sålde sitt renade brännvin ute på Reymersholme i Stockholm.

Snabb framgång

År 1855 kom ett förbud mot husbehovsbränning som innebar att folk inte längre fick tillverka sin sprit själva. De som drabbades hårdast av beslutet var dock de kaptener som kom med råbrännvin i lasten – ofta efter väldigt långa seglatser. På kajen hittade de inte vilka destillatörer som ville ha deras varor. Situationen blev kaotisk och man bad den unge Lars om hjälp eftersom många kände till honom på Skeppsbron. Mot hög provision tog han jobbet. Han frågade konsuln Smith i Karlshamn om han fick ta dennes efternamn och fick ja med vändande brev. I februari 1859 startade Lars Olsson Smith företaget LO Smith & Co och året efter gifte han sig med Marie Louise Collin. Snart var han både miljonär och stolt far till fyra barn.

LO Smith trodde att det var finkeln i brännvinet som var roten till det onda. Under en resa till Paris kom han över en bok av den franske professorn Angel Marvaud. Dennes teori gick ut på att råbrännvinets orena beståndsdelar kunde skiljas bort via destillation på varm väg. Samtidigt fick Smith kännedom om att firman Savalle i samma stad uppfunnit apparater som kunde genomföra reningen. Smith satsade stort på detta. I april 1868 köpte han en fabrik på Reymersholme och redan året därpå registrerade han in märket som skulle bli så känt: Absolut Rent Brännvin. Samtidigt bildade han ett nytt bolag: Win- & Spirituosa AB.

År 1877 tog myndigheterna in anbud då man skulle dela ut ett femårigt tillstånd för någon aktör att tillverka sprit. När Smith försökte få de styrande i Stockholm att anta hans rena brännvin fick han dock nej och startade två brännvinskrig ute på Reymersholme och Fjäderholmarna. Där sålde han sitt brännvin och blev den store Brännvinskungen med alla. Men ledningen på Reymersholmsbolaget var inte nöjda med Smith. Man förberedde en kupp för att få bort honom. När han reste till Egypten kallade styrelsen plötsligt till en extra bolagsstämma. Han blev dock varnad, åkte hem och skällde ut alla. Han lät sig köpas ut för 1 200 000 kronor. Pengarna behövde Smith till att bygga världens största spritfabrik i Karlshamn.

För pengarna LO Smith fick när han köptes ut från Reymersholme bolaget byggde han världens största spritfabrik i Karlshamn.

Kämpade för arbetarna

LO Smith ansåg att det var arbetarna som hade gjort honom rik – därför ville han ge tillbaka något till dem. Den 10 november 1883 publicerade han ett öppet brev till Sveriges arbetare. Det var skrivet på gult papper och kallades därför ”Gula brevet”. I detta sociala projekt ingick att ångkök skulle startas, arbetarna skulle få en egen bank och allt skulle organiseras i Arbetarringar – en slags förlaga till fackföreningar. Det blev en sensation och togs emot med största intresse överallt, även i utlandet. Det var inte konstigt för Smith hade bekostat bilagor i tjugotusen exemplar i världens tidningar. Tusentals arbetare anslöt sig. Men som så många gånger tidigare klarade de inte av att solidariskt verka för varandra. Socialdemokraten August Palm kritiserade Smith starkt och motarbetade honom så ofta han kunde. Smiths dröm om en enad arbetarklass rann ut i sanden och han förlorade stora belopp.

LO Smiths intresse för den europeiska spritexportmarknaden hade väckts hos honom tidigt. Det hade kommit till hans kännedom att Tyskland exporterade mycket sprit till Spanien. Han insåg att de hämtade råspriten från ryssarna under villkor som möjliggjorde konkurrens. Smiths finansblick vaknade direkt. När fabriken i Karlshamn var klar i augusti  1884 stod över åttio gigantiska cisterner beredda att pumpa ut den begärliga drycken. Export startades i det nya bolaget Carlshamns Spritförädlings AB och Spanien var största målet.

Året efter blev han ledamot av riksdagens Första Kammare. Nu var han inte bara en av landets rikaste personer – han var också en man med verklig makt. Hans motståndare måste ha fått en chock. I kammaren satt plötsligt en företagare som ville betala tillbaka till arbetarna. Redan första dagen slutade allt i kaos. Smith anklagade riksdagsmännen för bankfiffel och när han la fram en motion om att frånta kungen makten att starta krig lämnade riksdagsmännen kammaren. Många var de som väntade på rätt tillfälle att få  bort honom. Det kom i februari 1888 när ett telegram plötsligt damp ner på svenska UD. Det var den svensknorske ministern Anton Grip, stationerad i Madrid, som underrättade svenskarna om att Spanien tänkte införa en konsumtionsskatt på all importerad sprit. Den svenska regeringen hade till en början svårt att tyda detta. Var det en inhemsk skatt eller en tull? Om det vore en tull skulle det strida mot de ingångna traktaten mellan länderna, men spanjorerna hävdade att det var en skatt och då berördes inte detta. Länderna hamnade i en rättslig tvist och utslaget kom på julafton samma år. Sverige förlorade vårt lands första internationella skiljedom. LO Smiths förluster blev svindlande 685 miljoner i dagens penningvärde. Hans fabrik lades ner, hans lager beslagstogs och tusentals svenska arbetare blev arbetslösa.

LO Smith med andra hustrun Anna Viktoria, cirka 1912. Smiths dotter Mary motsatte sig bröllopet och bröt med fadern.

Konflikter med familjen

År 1890 plågades Smith svårt av njursten och bestämde sig för en operation i London. Han var övertygad om att han inte skulle överleva. Därför bad han sonen Otto komma med testamentet. Mötet på Hotel Metropol slutade i katastrof. Fadern skrev över sina tillgångar på familjen, men lämnade inte över makten i bolaget till sonen. Otto blev förtvivlad, rusade ut och ville ta livet av sig. LO Smith överlevde operationen, men när han kom hem till familjen och ville ha pengar för att kunna fortsätta leva det goda liv han hittills levt, vägrade de. Vad han inte visste var att Otto lyckats övertala modern att begära skilsmässa och behålla allt.

Det enda Smith hade kvar var bolaget LO Smith & Sohn som låg i Hamburg. Där tänkte han ut en ny plan hur han kunde bli rik igen. Motvilligt insåg han att det egentligen bara fanns ett enda tillfälle att tjäna en stor provison snabbt: krig. Den förlorande parten tvingas ofta betala ett krigsskadestånd och låna av andra länder för att klara det. År 1894 förlorade Kina kriget mot Japan och dömdes betala ett högt belopp, vilket de inte kunde. Smith såg sin chans. Han höll sig framme och tjänade en betydande slant. Han var återigen ekonomiskt oberoende. Och han var säker på att silver skulle bli mer värt än guld i framtiden. Han tog en rejäl chansning och placerade allt på ett och samma ställe: vid Kimberleys silvergruvor i Sydafrika. Han anlade järnväg till kusten, anställde folk och skapade båtlinjer. Allt i lika stor stil som han alltid gjort. Planen gick ut på att forsla silvret till spanska staden Cadiz för att där genomföra handelsbyten mot allehanda varor.

Den 4 oktober 1899 gifte han om sig i Paris. Dottern Mary, som hade stått vid hans sida sedan skilsmässan, hade gift sig med en turkisk prins vid namn Jean Karadja. Prinsen var dock ingen ungdom. Han dog redan sju år efter bröllopet och hon fick uppfostra två barn själv. Mary och barnen, samt hennes husjungfru, Anna Viktoria, följde med Smith överallt på hans resor runtom i världen. Det gick som det gick. Han blev kär i husjungfrun och ville gifta sig med henne! Mary tyckte fadern gjorde skandal och lämnade honom. Hon skulle aldrig mer se sin far i livet. Veckan efter giftermålet bröt boerkriget ut och engelsmännen beslagtog alla Smiths gruvor. I ett enda slag blev han ruinerad, återvände till Sverige och började pressa gamla vänner på pengar.

Endast memoarerna kvar

Striden med familjen pågick under alla år. Ingen av parterna ville ge med sig, men när Spanien plötsligt gick med på att betala tillbaka något av hans gamla skadeståndskrav efter spritkraschen där – då ökade sonen Ottos oro. Han ville inte ha en nyrik far att bevaka igen. Några pengar från Spanien kom dock aldrig då landet mer eller mindre var bankrutt. Men Otto agerade direkt och övertalade modern att ingå en uppgörelse med fadern. Från 1904 skulle han få tusen kronor i månaden samt femtusen kronor varje jul. Till en början hölls löftet, men när pengarna uteblev ilsknade Smith till och beslöt sig för att visa allmänheten vilka rötägg till familj han hade: Allt skulle avslöjas i hans memoarer!

I maj 1913 flyttade paret Smith till Karlskrona i Blekinge där han hyrde en liten lägenhet. Nu var det inte några sjuttio betjänter och guldkronor i taket. Det var ärtsoppa och järnsäng som gällde. Dessutom väntade en sista strid: memoarerna kom i oktober. I Smiths ögon sa han sanningen – familjen tyckte att han hade blivit tokig. Otto stämde sin far för förtal och ärekränkning. LO Smith närvarade inte vid de kommande rättegångarna. Istället representerades han av den unge hovrättsnotarien, Povel Grönvall. Smith verkade inte vilja strida mer. Han hade förlorat livsgnistan helt. I början av december besökte Grönvall honom. Han ville pigga upp sin klient att läget såg ljust ut. Smith låg nedbäddad med hosta och tilltagande feber och han var mycket svag. Han svarade kort:

 Jag har vanärats på min dödsbädd. Ljug inte för mig.

Den 9 december 1913 somnade han in. Dödsorsak var lunginflammation. Med anledning av dödsbudet flaggades det på halv stång på många håll. Tusentals arbetare följde kistans väg till Vämö kyrkogård. När ekipaget passerade förbi stod folk med böjda huvuden för att visa sin aktning. De hade inte glömt vad han hade gjort för dem. Smith var en man som hade arbetat sig upp från ingenting och lyckats. Det var beundransvärt. Flera organisationer hade skickat kransar. Vid begravningen var dock ingen från familjen närvarande. Inte ens en blomkrans fanns där från dem. Förklaringen var att han hade förbjudit dem att komma. LO Smith hatade och förbannade sin egen familj ända in i döden.

LO Smith dog av lunginflammation 1913. Tusentals människor visade sin aktning och följde kistan väg till kyrkogården.

 I den slutgiltiga bouppteckningen blev behållningen ett knappt plus på 3 416 kronor och några medaljer och ordnar, samt en låda med hans memoarer. Det var vad som återstod efter den man som i sin glans dagar var en av Sveriges absolut rikaste män.

Kort om LO Smith

Född: 12 oktober 1836

Död: 9 december 1913

Företag: LO Smith & Co, Inedal Sockerfabriks AB, SpritExport AB, Win- och Spirituosa AB, Carlshamns Spritförädlings AB, LO Smith & Sohn.

Snabbfakta: LO Smith växte upp i djup fattigdom, byggde upp en förmögenhet på att han tog fram Absolut rent Brännvin, förlorade nästan hela förmögenheten i ett enda slag i en diplomatisk historia mellan Sverige och Spanien år 1888. Mycket av den resterande förmögenheten tog familjen. LO Smith byggde sedan upp en ny förmögenhet men förlorade även hela den i Boerkriget 1899. Resten av hans liv slogs han för upprättelse medans han familj fortsatte leva på de pengar han själv arbetat ihop. Han dog utfattig år 1913.

 

Dela med dig av dina tankar