I forskningsprojektet Bekönade rum digitaliseras äldre fotografier, arkivhandlingar och minnesberättelser, som ger oss kunskap om caféet, bordellen, parken, köket och skyltfönstret. Projektet ökar kunskap om vem som haft rätt till miljöer och öppnar upp för allmänheten att ta del av resultaten.
Artikeln publicerades i vår tidskrift Företagshistoria nr 1 2019.
Att stadens offentliga rum är tillgängliga för män och kvinnor på lika villkor kan tyckas givet. Dock inte ur ett historiskt perspektiv. I projektet »Bekönade rum. Mångdimensionella vandringar i stadens historia« undersöker forskare och arkivarier hur historiska samlingar och arkiv med hjälp av ny teknik kan bidra med kunskap om hur stadens rum befolkats och just »bekönats« under olika tidsperioder.
Rebecka Lennartsson, chef för Stockholmia förlag och forskning, är projektledare för Bekönade rum. Hon studerar bordellernas historia under 1800-tal och tidigt 1900-tal.
– Det finns så fantastiskt mycket spännande historia som bokstavligen ligger gömd i våra arkiv och samlingar, säger Rebecka, och fortsätter: – Bara en liten bråkdel av alla föremål, foton, dokument och berättelser når ut genom att lyftas i böcker eller i utställningar. För mig handlar det om ren och skär nyfikenhet – jag vill komma in bakom kulisserna!
TILLGÄNGLIGHET OCH INKLUDERING NÄR FLER ASPEKTER UR HISTORIEN LYFTS
Projektgruppen kommer under året att presentera resultaten under föredrag och i podcasts, och med inlägg på webbplatsen Stockholmskällan. 2020
siktar man på att ha en antologi färdig innan projektet avslutas med en konferens på Stadsmuseet.
– På ett plan handlar det om allas rätt till kulturarvet. Både i meningen att det ska vara tillgängligt för alla, och i bemärkelsen att kulturarvet har en inkluderande potential. Historiskt sett finns en skevhet i vilka berättelser som lyfts, vilka aspekter man har valt att betona. Vi vill dra vårt strå till stacken och söka efter alternativa historier. Men framför allt är det ett metodutvecklingsprojekt. Vi försöker hitta sätt att forska i arkiven som tar vara på kunnande hos både forskare och arkivpersonal, och som gör materialet tillgängligt och sökbart för fler i stället för att bara hamna i forskarens byrålåda.
Rebecka Lennartssons egen forskning handlar om bordellen, ett av stadens mer ljusskygga rum. Fastän antalet etablissemang tidvis varit betydande har verksamheten sällan efterlämnat arkivmaterial i konventionell mening. I stället är det i polisrapporter och hälsovårdsmyndigheters handlingar eller i personliga vittnesmål som bordellnäringen avsatt spår. Material har hämtats från bland annat Stockholms stadsarkiv. Hos Centrum för Näringslivshistoria finns desto mer att hämta då det gäller kök, skyltfönster och caféer.
MEA (MILITÄREKIPERINGSAKTIEBOLAGET)
grundades 1883 och var till en början inriktat på försäljning av uniformer och andra tillbehör för militärer. Affären vid Hamngatan 15 (Norrmalmstorg) expanderade under 1900-talet och blev ett varuhus med allmän inriktning på mode. År 1985 försattes företaget MEA i konkurs. Arkivet efter MEA finns i Föreningen Företagsminnens deposition hos Centrum för Näringslivshistoria.
STOCKHOLMARE FIKADE TIDIGARE ÄN VI TROTT
Skyltfönstrens historia avspeglas i arkiv från varuhus som MEA, NK och Åhléns, men även parkerna finns representerade genom sådant som Bolinders mekaniska verkstäders mångåriga produktion av allt från parkbänkar, järnräcken och gatlyktor till urinoarer. Bland caféerna finns Sarabolagets (Sveriges Allmänna Restaurangaktiebolag) folkrestauranger, anrika Blanchs Café i Kungsträdgården och många andra.
Historikern Ulrika Torell på Nordiska museet har fördjupat sig i ämnet och funnit belägg för att caféer funnits i Stockholm långt tidigare än man trott. Forskning har daterat de äldsta caféerna i huvudstaden till 1830-talet. Men Ulrika kan nu visa att schweiziska konditorier kom till Sverige och startade serveringar redan på 1780-talet. Några av de första »schweizerierna« startades av Jeremias Schann och Jacob Cleopath, båda från kantonen Graubünden i sydöstra
Schweiz. Deras etablissemang var café till allt utom namnet.
– Caféer har i alla tider frekventerats av både män och kvinnor. Ofta har männen varit cafégäster medan kvinnorna betjänat. Men det är inte hela bilden. Redan de allra första caféerna i Stockholm hade kvinnliga besökare. Att som kvinna gå på café ensam ansågs som opassande, men med familj, eller i större sällskap, var det möjligt. Jag har hittat belägg för så kallade »kvinnorum« på caféer i Gamla stan, så tidigt som omkring 1800, säger Ulrika Torell och fortsätter: – Den så kallade sockerbagarsocietén – det gamla skrået – hade själva aldrig ägnat sig åt servering i anslutning till sina bagerier, och motarbetade de inflyttade konkurrenterna på alla sätt. De klagade hos myndigheterna över att unga cafébesökare av båda könen kunde träffas på serveringarna under moraliskt oförsvarbara former, berättar Ulrika.
BLANCHS CAFÉ
Mondäna Blanchs Café grundades av Theodor Blanch 1868 i Kungsträdgårdens nordvästra hörn (platsen för nuvarande Sverigehuset). Med inspiration från de eleganta caféerna i Europas storstäder kunde Blanchs erbjuda sina gäster internationella tidningar och levande musik i salongen. Vid borden serverade frackklädda kypare under kristallkronorna.
1878 blev Blanchs Café den första restaurangen i Stockholm med elektriskt ljus. Arkivet finns i Föreningen Företagsminnens deposition hos Centrum för Näringslivshistoria.
NYANSERA BILDEN AV MANLIGT OCH KVINNLIGT
Men caféet blev snart den nya borgerlighetens mötesplats – en ofta elegant salong utanför hemmet. Där kunde även män och kvinnor mötas. Samspelet mellan identiteter, rörelsemönster och roller är i själva verket mångfacetterat. Vi behöver därför nyansera vår syn på uppdelningen mellan manligt och kvinnligt i historien, enligt Ulrika Torell.
// Bekönade rum vid halvtid //
FLER LAGER AV HISTORIA
Så hur kommer »Bekönade rum« att förändra vår syn på stadens gemensamma utrymmen? Projektledaren Rebecka Lennartsson hoppas åtminstone på en ökad förståelse: – Fler föremål, bilder, konst och dokument kommer att geokodas och därmed »återplaceras« i sin historiska kontext. Det berikar om inte annat stadens platser och bidrar med fler lager av historia. Och faktum är ju att de enskilda forskningsprojekten i sig bidrar med en massa ny kunskap, som i någon mening ändrar bilden av stadens rum.
Andra av stadens rum återstår att utforska, inte minst inom näringslivet. Det finns redan forskning om manligt och kvinnligt på arbetsplatser, men flera aspekter återstår. Ett genom tiderna tydligt bekönat rum är exempelvis företagens styrelserum – ett maktcentrum där manligt och kvinnligt påfallande ofta mötts på ojämlik grund. I arkiven finns nycklar till många slutna rum.
FORSKNINGSPROJEKTET BEKÖNADE RUM
finansieras av Riksbankens jubileumsfond och Vitterhetsakademien. Förutom Stadsmuseet och Centrum för Näringslivshistoria medverkar Nordiska museet och Stockholms stadsarkiv samt forskare från Stockholms och Uppsala universitet. Under 2019 genomför projektgruppen föredrag och podinspelningar och lägger upp material på webbplatsen Stockholmskällan. Under 2020 kommer en antologi från Stockholmia förlag, fri för nedladdning. Innan projektet avslutas sker en konferens på Stadsmuseet.
