För ett tag sedan var jag på företagsarkivkonferens i San Francisco. Den fick mig att fundera kring arkivens och vår moderna historias framtid i dagens digitala värld. Raderar vi våra hårddiskar och mejlkonton så snabbt att inget blir kvar?  Vad blir då bevarat av dagens utveckling? Jag skrev ett vykort om det till Svenska Dagbladets ledarsida. Läs texten på Svenska Dagbladet - eller här nedanför.

<!--

Du kan även läsa vykortet här:

Hon vakar lika vackert över Golden Gate-sundet som när jag senast var i San Francisco för 23 år sedan. Två decennier är inte länge för en snart hundraårig bro. Men i företagsvärlden har mycket hänt. Då, 1996, fanns inte Google (grundat 1998), Facebook (2004), Airbnb (2009) eller Uber (2009). I dag är de här San Francisco-baserade företagen globala jättar. Historia skapas fort.

Fast ingen av dem är på den internationella historiebruksträff som jag är i stan för.

Det är annars bra spännvidd på de drygt 100 företag som samlats hos Levi Strauss & Co (1853), årets konferensvärd. Vi pratar om allt från blåjeans till bilritningar och datorchip. Mellan oss dokumenterar vi medicinska genombrott och livsmedelsindustrins utveckling, likväl som underhållningsindustrins upp- och nedgångar. Allt är en del av det kollektiva företagsarvet, av det som format våra samhällen.

Framför allt lär vi oss för framtiden av det som varit.

I sammanhanget är jag en udda fågel. I de flesta länder har företag egna historiska samlingar, men i Sverige är vårt Centrum för Näringslivshistoria värd åt tusentals svenska företagsarkiv. Oavsett så känner vi igen frågorna - och en återkommer under dagarna: hur förmå de unga företagen att bevara vad de gör?

I en analog värld blev saker ändå över och en duktig arkivarie kan alltid återskapa sammanhang och förlopp. Men i en digital värld rensar vi hårddiskar och epostlådor med rasande fart. Hur ska lärdomarna från denna tid, ”den fjärde industriella revolutionen”, bevaras? En fråga lika viktig i ett land med företag som Klarna (grundat 2005), Spotify (2006), Mojang (2010) eller spädbarnsgamla Voi Scooters  (2018).

Jag åker på studiebesök efter konferensen. På Facebook finns två projektanställda arkivarier. Återstår att se ifall deras projektrapport leder till en permanent arkivarietjänst. På Google finns inga arkivarier alls. I stället har de ett löst samarbete med lokala Computer History Museum. Inte ens klassiska datorföretaget Cisco, utan vars routrar och kopplingar inget i dagens internetbaserade värld skulle fungera, har egen arkivarie.

Kommer vi paradoxalt nog att tappa minnet i den digitala eran, den som egentligen borde göra det lättare att spara? 

På en framtida resa, säg om 23 år igen, kommer det bara vara jag och några tillresta arkivarier som försöker minnas allt som hände här och nu? Hoppas inte!

-->