Sedan finns det en stor mängd små verkstäder: möbelsnickerier, plåtslagerier, reparationsverkstäder etc. etc. som är inrymda i bottenvåningen på hus, på gårdar eller även de, likt handeln, ute på gata. Allt tycks ske för hand. T.o.m. bilhjul hamras i ordning med en hammare ute på gatan, däcken lagas manuellt och pumpas upp med handpump.

Fabrikerna är mycket få, men existerar naturligtvis. Det finns ett stort bryggeri, som bl.a licensbrygger ”Guiness Foreign Extra”, som jag tidigare lärt mig älska i Malaysia, och en fabrik som gör utmärkt rom i Port-au-Prince vid namn Barbancourt. Tyvärr förstördes större delen av deras lager, så årgångsromen är på upphällningen och man lär få nöja sig med  trestjärnig de närmsta åren. (Den funkar inte riktigt att smutta på, men är prima i drinkar som ”rom punch”).

Dessutom åkte vi plötsligt förbi en gigantisk, synbart modern, fransk fabrik som tillverkade byggnadsmaterial av stål. Den och ett universitet som verkade vara byggt på 1800-talet stack fullständigt av från övriga små och förfallna hus. Någonstans i landet görs även utmärkta cigarrer och kaffe som jag fått tillfälle att smaka på. Getkött och sockerrör samt en del andra jordbruksprodukter förekommer.

Enstaka banker finns också. Tyvärr är det alltid timslånga köer dit och då förvägrar de ändå vanligt, fattigt folk att öppna konton. Situationen liknar, som i mycket annat, svenskt 1800-tal och man inser att de verkligen skulle behöva en motsvarighet till vår sparbanksrörelse.