För 113 år sedan tog Ford Motor Company emot beställningar för de första tre Model A-bilarna som rullade ned från företagets ikoniska monteringslina i Detroit. Ordern betydde 1 320 fräscha dollars i intäkt, pengar som inte kom en sekund för tidigt för det nykläckta företaget som bara hade 223 dollar kvar på banken. Investerarnas ursprungliga 28 000 dollarna hade nästan helt tagit slut när företaget försökte få sin första bil till marknaden.
Henry Ford kunde andas ut och glädjas. Samtidigt är det tveksamt om han förstod den vidsträckta påverkan hans företag skulle få bilbranschen. Bara några månader senare så hade företaget sålt tillräckligt med Model A-bilar för att räkna hem en vinst om 37 000 dollar, vilket i sin tur hjälpte Ford att lansera Model T-bilen, som fortfarande räknas som den tredje mest sålda bilen i bilhistorien, även nästan 90 år senare.
Sedan den där första Model A-bilen så har Ford tillverkat över 350 miljoner bilar och tagit in miljarder i försäljning. Det är nästan omöjligt att föreställa sig vad de första tre bilarna skulle vara värda för Ford idag.
Men som tur är måste vi inte föreställa oss.
För även om de första och andra Model A-bilarna är försvunna så dök den tredje bilen, som ursprungligen såldes till Herbert L. McNary i Britt, Iowa, upp igen 2012 när den köptes på auktion av ingen mindre än William Clay Ford, Jr., styrelseordförande för Ford Motor Company och Henry Fords son-son-son.
Vinnarbudet på 264 000 dollar skrevs in i Fords redovisningsböcker. Men Fords sätt att använda bilen under ett årslångt firande av Henry Fords födelse visar på det ovärderliga kulturarv som det representerade varumärket Ford. Framåtlutade företag som Ford med sin Model A, eller bankkedjan Wells Fargo med sina ikoniska diligenser, eller Coca-Cola med sina isbjörnar, är alla exempel på organisationer som insett vilket värde som historiska artefakter, bevarade i välskötta arkiv, kan ge företaget och dess varumärken i dag.
Och även om redovisningsprinciperna säger att arkiv och historiskt material ska värderas till ett uppskattat ersättningsbelopp, så borde det på slutraden ändå stå att deras bidrag till ett företag är ovärderligt. De ledande företagen förstår och respekterar det gömda värde som kan utvinnas från sina historiska tillgångar.
Genom åren har många försökt koppla det ogreppbara värdet av historiskt material till varumärkesvärde och till och med marknadsvärde. Vi tycker att de företag som verkligen omfamnar sitt ursprung som en del av sina varumärkesaktiviteter borde få samma höga värdering av investerare och finansiella aktörer, som de sätter på andra visionära företagssatsningar. Genom att fläta samman arvet och varumärket så får företagen bättre kraft framåt mot sina affärsmål, vilket bygger både aktieägar- och marknadsvärde.
Så vad är slutsatsen? Jo, att nästa gång du tänker på värdet av ditt historiska material i redovisningstermer, sluta genast. Den principen kan vi faktiskt förpassa till historien. För det är först när du länkar dina historiska tillgångar med ditt varumärkes värde idag som du fullt ut kommer att realisera deras potential.
