Tjugo år senare känns det som igår. Dagen för Berlinmurens fall. Som av en händelse var jag där dagen efter och i den gråtunga luften skallade "die Mauer weg!" och hördes den dova klangen av hackor mot betong.
Ett gäng glada Skanska-medarbetare tog med mig över till Östsidan via närmsta gränsstation. Ingen ordning längre på viseringen och annan gränsbyråkrati - bara att passera!
I DDR-land rådde skräckblandad förtjusning - en och annan stridsvagn luftade dieselmotorerna i väntan på en eventuell insats mot demonstranter.
Tillbaka i väst var det bara att fortsätta partajandet på tyskt vis, med öl och korv. Det mest udda inslaget var i gatubilden var ett skotskt kompani som iklädda kilt och med glada marscher i serverade varm soppa till alla kallfrusna murbräckare.
För den som vill läsa om tiden för Berlinmurens fall, finns Thomas Brussig roman Wie es leuchtet, en garanterad läsupplevelse. På tyska kan du beställa den här!
Och om du besöker Berlin, glöm inte ett besök på prisbelönta DDR-Museum!
